Helgen Hittills
På fredag for jag till Casa Helen, eller inte hennes hus då men ett av hennes två hem. Strange how people root but then again; family is family. Jag tog rätt bussar dit och trots vissa besvär som kan relateras till "genetisk irländsk predisposition" så kom jag fram mer eller mindre i rätt tid och framför allt på rätt plats.
Väl där möttes jag av samma glada tjej som hälsa på mig med sin vanliga fras, haha. Stackars henne, haha, hon måste ju faktiskt stå ut med mig och värre blir det när jag med knackig engelska våldgästar henne i Manchester; Warehouse City.
Hursomhelst...
Åt mat där, fixade med datorn, lekte med hundarna och vart, enligt Helens ord, "ett fint exempel på en tyst norrlänning", haha. Tack Tesa för att du försvara mig men är rädd att Helen har rätt, haha.
Träffa på annat folk där med, trevligt trevligt.
(Just ja, ett nytt ord dök upp på min radar i fredags; buddy. Det ska jag försöka börja använda mera, både på svenska och engelska. Buddy. BUDDY! Buddy. Det låtar bra, ja, den tar vi med.)
Kvällen och natten förflöt mycket bra och vi hade det mycket roligt vill jag då påstå. Helen jobbar på sitt magnus opus och tro mig; den är mycket underhållande. Förlåt för att jag inte skratta, haha, jag har massa annat att tänka på. Eller egentligen inte, jag bara låtsas som det och ljuger så jag borde inte säga det här heller, haha. That's how I roll, buddy.
Dagen efter vart inte lika trevlig eftersom en hel del i hushållet, jag och dem söta tvillingarna undantagna, vart sjuka i vad som verkar vara någon form av spysjuka. Jag mår piggelin (gillar inte uttrycket alls) och med liiite tur så fortsätter det så men som Helen säger "one gets what one deserves." Buddy, ey?
Det vart lite det iallafall, sånt är livet.
So long,
H.R.P.
PS. När jag vänta på bussen så kunde jag inte undgå att tänka på följande låt av Johnny Burnette;
I left my gal sad and lonely, left her standing in the rain
I went down to the railroad, I caught myself a midnight train
[---]
The judge said, take this prisoner to the penitentiary
They put the handcuffs on me, tied me with a ball and chain
I'd left my home forever and I'll never see my gal again
Oh Lord, I'll never see my gal again
