Supercars
År 2005 kom Pagani Zonda F ut på Geneva Motor Show. 7,3 liters AMG V12 som producerar 594 hästkrafter och har 759 tärande Nm i vrid. Två dörrar och med en vikt av endast 1230 kilogram (tjänstevikt minus förare, på engelska curb weight). 0-100 tar 3,5 sekunder och maxfarten ligger vid 350 km/h.
Mercedes-Benz SLR McLaren kom ut 2003 och har Mercedes-Benz frontplacerad motor kompressor-V8 på 5,4 liter. Detta ger den 617 hästkrafter och ett vridmoment på 780 Nm i intervallet 3250-5000 rpm. Två saxdörrar och en bakspoiler som anpassar sin vinkel efter hastigheten kommer också med vid köpet.
Samma år som Pagani Zonda F kom ut så Volkswagen/Bugatti monsterkombinationen Veyron ut. Motorn är på 8 liter och är en W16 med fyra kompressorer ger bilen 987 hästkrafter och 1250 Nm i vridoment. Topphastigheten hamnar på 407 km/h. Allt detta och accelerationen är imponerande med: 0-300 km/h på 16,7 sekunder. Jämför detta med malaysiska bilen Proton Saga som klarar av 0-100 km/h på 16 sekunder.
Detta är supercars och har en helt egen klass. Det finns mycket snabba bilar som inte är supercars. Det finns iögonfallande bilar som inte är supercars. Det finns bilar med enormt bra köregenskaper som inte är supercars. För att få kallas supercar så finns det ingen strikt definition men man vet direkt vad som ska placeras i den kategorin och vad som inte hör hemma alls. En supercars ska vara snabb och då menar jag inte wow-det-gick-snabbt-att-komma-in-på-krogen-ikväll-nästan-ingen-kö, nej. Det ska vara så snabbt att du känner hur allting utanför bilen försvinner och det enda du kan registrera är en liten suddig del rakt framför dig, förutsatt att blodkärlen i dina ögon inte spruckit av accelerationen.
Iögonfallandet ska också vara världsklass. En supercar är inte Jessica Alba i en bikini. Tänk istället att Jessica Alba och Megan Fox donerat DNA till ”More Beautiful Girls TODAY” forskningsinstitut för ett lyckat försök att skapa en utopisk skådespelerska. En bil så iögonfallande att du glömmer bort att det är en bil och istället försöker räkna ut hur en dejt med bilen hade sett ut och hur det hade vart att få honom/henne i säng.
Köregenskaperna är mycket goda på nya Volkswagen Scirocco men ni förstår vad jag ska säga här näst; det ska vara mer än så. Tänk dig en balettdansare som gör en piruett till tonerna av Tchaikovsky, snurrar runt sin egna axel med armar och ben i artistiska vinklar. Tänk dig det samma med en bil fast istället för rysk klassisk musik så hör du ett motorvrål som låter som en korsning av ett jaktflygplan och din älskades röst.
Där har vi mitt försök till hur man ska bestämma sig för om en bil till hör klassen supercars. Vad är det för vits med en bil som på full gas tömmer tanken på 12 minuter (Bugatti Veyron)? Varför är ljudet från en SLR McClaren legendariskt? Vad är meningen med en supercar?
Jo.
En supercar är ett monument till barndomens billekar på vardagsgolvet. En plåtbil som körs upp och ner, fram och tillbaka på mattan i många hem i dagens Sverige är början till det hela. Pojkarna, för det är män vi pratar om här, som för 30 år sedan lekte med sina bilar växte upp men en del av dem släppte aldrig sin tanke om att leka med bilar på golvet. På golvet kan bilen göra vad som helst, den kan uppnå vilka hastigheter som man vill i sin fantasi och den är alltid vacker för det är din leksaksbil. Dem växer upp, år för år, och dem inser efter ett tag att dem har en vision för en bil som inte är av denna värld och ett fåtal av dessa har pengar att röra sig med; företagets eller egna. Detta är en mycket volatil kombination. Mycket, mycket volatil; en gnista och allt kan vara förstört.
Med förstört menar jag att det kan gå hemskt fel; en barndomsdröm blir lätt en mardröm. Vi har en bil vid namn Mosler Consulier GTP som började tillverkas 1985 i USA av Warren Mosler. Delarna till bilen kom från GM, Ford och Chrysler och Moslers tanke vart att hålla vikten nere och skapa en billig men superb racingbil. Den vart snabb för sin tid, 264 km/h, och den vann många race, precis som tänkt. Köregenskapen vart fenomenal och folk kunde inte sluta prisa dessa två egenskaper. Var det sin tids supercar? Nja, långt ifrån faktiskt. Mosler Consulier GTP räknas som en av dem fulaste bilarna i historien och man ser lätt varför. Karossen har blivit jämförd med Östtyska kit-cars, bakdelen ser ut som svensk lagbok och själva ”hytten” för tankarna till Familjen Jetson. Det är enormt synd, Warren Mosler vart bra på det han gjorde och han vart litet av ett ekonomisk geni i bilvärlden, men han borde lagt mera pengar på designfasen av utvecklingen.
Men ibland lyckas barnet i vuxenkroppen och allt klaffar; aerodynamiken förfular inte bilen, vridmomentet förstör inte det mekaniska arbetet och hästkrafterna är nog för att slunga iväg bilen till topphastighet. När allt detta händer, allt går fint, så hamnar man tillbaka på dagisnivån när ens bil alltid vart snabbare än den andre ungens. Min pappa är bättre än din pappa, jag har flest kritor och jag kan ha mer mandariner i munnen än du.
Det är det som definierar och som är poängen med en supercar. Det är känslan av att vara bäst, starkast och barnsligast. Vi har alla ett barn i oss och det vill ut. Ett sätt för oss att få ut barnet i dess renaste form är genom supercars. Jag har vart med om en hel del saker gällande bilar och jag vet tjusningen i vanliga bilar. Jag har åkt 150 km/h i en Volkswagen Jetta från 1985 (Consulier GTP:s år för övrigt) till glasen på ljusen skaka loss. 175 km/h i en Audi 80 från 1992 tills rotorn i fördelardosan spruckit. 220 km/h i en Subaru Impreza på norrländska vägnätet. Alla dessa erfarenheter var ren njutning och lockade fram barnet i mig samtidigt som den vuxna i mig hade kontroll över allt det tekniska. Jag har aldrig åkt i en supercar i verkligheten (dock i bilspel; säkert, billigt men inte nära sanningen) men min hjärna slocknar och barnet i mig kommer fram varje gång jag tänker på upplevelsen.
Barn är det viktigast vi har i denna värld; dem är bokstavligt framtiden. Barnet i oss är inte framtiden men man kan ha jäkla roligt när man får chansen att släppa ut dem. Dem är dyra och väldigt opraktiska och det är endast på riktiga racingbanor som bilen kan leva ut sitt liv som supercar. Ändå så säljs bilarna; över 200 Veyrons, 100 Pagani Zondas och 500 SLR’s har sålts under deras livstider.
Folk vill vara barn ibland; låt oss!
