H.R. Porter

Som nog ingen undgått att se så är det idag ett stort firande av att det vart 20 år sedan Berlinmuren föll. Detta firas med ett stort jubileum i Berlin. Läste på GP från deras utrikeschef och kunde inte undgå att lägga märke till att för att förbereda festlighterna vid Brandenburger Tor, Potsdamer Platz och området runt Reichstag-huset. Kan inte undgå att tänka på att man firar en murs fall genom att spärra av andra delar. Lite ironiskt även om det handlar om två skilda sorters spärrar men nog får det en att le. Lite iallafall.



So long,

H.R.P.

En sorts sammanfattning av helgen antar jag. HPR vart här med så det förklarar en del av det hela där ovanför. Detaljer om helgen kan återfås mot betalning för den som önskar, haha.

Nej, nu skämtar jag förvisso, men jag tänker inte skriva ned det här så världen har det hela på svart och vitt och potentiellt rättegångsmaterial, hehe. Figure of speech. Roligt vart det dock, rejält, även om jag inte vet vem som åkte ut ur Idol (äger ingen TV, saknar ingenn heller)




So long

H.R.P.

Läste tidningen idag och jösses vad roligt man hade åt en massa i den, haha. Måste dela med mig av lite tankar runt det hela, det är det min blogg är till för. Sedan är besökarna på andra plats förstås.

Sidan 12, huvudrubrik: Nu är Obamas smekmånad över.

En av underrubrikerna lyder så här: "Men på hemmaplan är [Obamas] smekmånaden redan över." Redan över? REDAN ÖVER?! Det är ett år sedan han blev vald, det är det artikeln handlar om, men efter ett år så är det ändå "redan över" med hans smekmånad. Ett års smekmånad från dagen man vals verkar visst vara på tok för lite; fyra år kanske vore bättre, Metro?
Jämför bara med Sverige; när Allians för Sverige vann valet, hur lång smekmånad fick dem? Inte ens en månad fick dem men när Obama, världens hjälte och befriare, vals till president så är ett år inte nog mycket. Svensk dubbelmoral från pressens sida men vi vet ju att vänstern har ett starkt grepp om media med. Tacka vet jag tidningar som Göteborgs Fria Tidning; dem är inte rädda för att säga vart dem står politiskt, även om dem är vänster dem med. Hellre ärliga med det än mygel.

Sedan så räknar artikeln upp segrar och nederlag för Obama under hans tid som president. En av segrerna är Obamas stimulanspaket på 787 miljarder. Seger? Alla som sysslar med ekonomi på någon skala har ännu inte enats om att stimulanspaket faktiskt gör mer nytta än skada, tvärtom så finns det en stor, stor del av världens smarta och högutbilade ekonomer säger att stimulanspaket skadar. Hursomhelst så finns det ingen enig opinion som säger att detta skulle kunna klassas som en seger. Men Metro och svensk media i övrigt verkar vara ekonomiska underbarn som vet bättre och kan därför utropa detta som en seger.

En till seger är faktumet att han får Nobels fredspris dock att han inte gjort ett smack. Det står förvisso att han får priset för förväntningar men hur korkad får man vara om man, trots sina egna ord, utropar detta som en seger? Det förundras man då över.

Tredje och sista segern har att göra med hans utvidgning av amerikansk diplomati till den muslimska världen han gjort under sin tid men är detta verkligen en seger han kan ta äran för? Hade inte detta skifte i diplomati kommit till skott vem som än valts förra året? Alla kandidater (demokrater såväl som republikaner) pratade om detta skifte på ett eller annat sätt, Obama vart inte ens den mest passionerade i denna fråga, så även den tredje segern faller platt.

En av hans förluster är faktumet att han är dålig på personbedömningar och som exempel tas hans kabinettmedlemmar som fifflat med skatterna upp samt sin anställning av Hillary Clinton trots att han kritiserat hennes Irakpolitik. Detta är en riktig förlust, ja, men dåligt exempel. Ni som läst min blogg längre kan läsa om Biden och paret Clinton samt allt negativt dem sagt om Obama och vice verse. Metro valde ett svagt exempel för detta nederlag.

Nu till något jag läste men som inte är Metros fel nämligen EU. Flera av Italiens skolor har tydligen krucifix i sig och Europadomstolen har tagit tag i saken för att icke-kristna i skolorna inte ska känna sig stötta. Hittills inget fel, rätt ska vara rätt. Metro skriver dock som det är i slutet; Europadomstolen utslag är inte tvingande för medlemsstaterna. Grattis EU till denna värdelösa uppfinning! Undra hur mycket Europadomstolen kostar för alla ärendena, undersökningarna, resorna och löner för domare, advokater, åklagare och så vidare. Allt detta slutar med något som inte betyder något; bara ord som inte behövs följas. Europadomstolen är ännu ett tecken på byråkrati och oväsentligt maktutövande av EU, bekostat av skattepengar.

Förresten så ställer Metro frågan "Har din syn på USA förändrats det senaste året?" till folk från Ryssland, Finland, Danmark, Sverige, Chile och Frankrike. Endast Ville Mäkinen från Finland ger ett svar som inte osar av Obama-hajp som han själv kallar det. Kanske dags att utnyttja mitt finska medborgarskap och flytta dit?




So long,

H.R.P.

Dags att vakna om man ska hinna med något, klockan är ju snart imorgon. Freezepop och The Kills får utgöra soundtracket nu, så länge volymen är nog hög så kan man arbeta hårt.
Klockan tickar på, mycket ska bli färdigt.



So long,

H.R.P.

Skrev faktiskt till tidningen ifråga, Campus, men har ännu inte fått ett svar trots att det går flera dagar redan. Dem kanske aldrig svarar, man får ju se.



So long,

H.R.P.

Förra inlägget vart ju inte mycket till inlägg, det vet jag. Grejen är det att jag inte vill skriva en blogg som handlar om min dag, det är ju bara tråkigt eftersom vi alla lever mer eller mindre likadana liv, och då blir det uppehåll ibland eller bara korta inlägg för att hålla liv i bloggen. Eller något.

Men jag tänkte att ni kunde komma med förslag till massa olika saker att skriva om, saker som är intressanta får både er och mig. Kan vara politik, historia, samhällsämnen; ja, egentligen vad som helst. Upp till er.

Få se om någon svarar.



So long,

H.R.P.

Ideologier är intressanta att diskutera med folk ju mer dem kan desto bättre förstås. Men en sak måste stämma om det inte ska bli jobbigt; dem som diskuterar måste båda ha kunskap i området. Något annat viktigt är ödmjukhet och det finns det många som saknar tyvärr. Jag är inte den ödmjukaste av alla men jag är långt ifrån den värsta jag känner iallafall.

Nåväl, nu ska vi inte gnälla, det är inte min stil det heller. I-landsproblemen idag är något man kan glömma lätt, eller hur? Så det ska vara med, hehe.



So long,

Henry Ray P.

Läste en artikel idag, någon gratis tidning (Campus) jag som student får i brevlådan. Vart frågor till tre personer varav två vart politiker. Politikerna var Anna Maria Corazza Bildt, EU-parlamentariker, och Anders Lago, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje. Anna Maria Corazza Bildt fick titeln Moderat i hennes beskrivning medans Anders Lago inte blev beskriven som Socialdemokrat. Detta är typiskt för svensk journalistik, iallafall majoriteten som ju är vänstervriden på ett eller annat sätt. Det är alltid viktigt att peka ut borgarna som borgare men dem rödgröna är det inte noga att tillkännage partifärgen på.

Björn Olsson. Ett namn ni inte känner igen antar jag. Inte konstigt, inte konstigt alls. Jag skriver på denna blogg om personer som Hunter, McCain och Obama, hushållsnamn även i Sverige, så ett namn som Björn Olsson ringer inga klockor.












PS. Meta Wiborgh, distriktsläkare och chef för Bergnäsets VC ska också ha en eloge för att hon står upp för vad hon tycker. Varför jag inte tog upp henne här är för att jag läste om Björn Olsson först och sedan först om deras gemensamma SvD-artikel.

Jag borde oftast sova, men jag vill inte sova, jag hatar att sova. Man slösar bort så mycket viktig tid som man kan vara vaken på och leva på. Sover man åtta timmar varje natt så går man miste om en tredjedel av sitt liv. Dags att vara vaken, jepp.

Ibland hör man låtar som får en att tänka på särskilda saker, särskilda delar av ens liv. Ibland har denna låt spelas just när något särskilt hände eller så är det bara en låt som får en att tänka tillbaka. Ibland med nostalgi, ibland med glädje och ibland med sorg. Just nu lyssnar jag faktiskt på Bob Dylan's A Hard Rain's A-Gonna Fall och minnen kommer sakta fram och minnen jag vill minnas just nu.

År 2005 kom Pagani Zonda F ut på Geneva Motor Show. 7,3 liters AMG V12 som producerar 594 hästkrafter och har 759 tärande Nm i vrid. Två dörrar och med en vikt av endast 1230 kilogram (tjänstevikt minus förare, på engelska curb weight). 0-100 tar 3,5 sekunder och maxfarten ligger vid 350 km/h.

Mercedes-Benz SLR McLaren kom ut 2003 och har Mercedes-Benz frontplacerad motor kompressor-V8 på 5,4 liter. Detta ger den 617 hästkrafter och ett vridmoment på 780 Nm i intervallet 3250-5000 rpm. Två saxdörrar och en bakspoiler som anpassar sin vinkel efter hastigheten kommer också med vid köpet.

Samma år som Pagani Zonda F kom ut så Volkswagen/Bugatti monsterkombinationen Veyron ut. Motorn är på 8 liter och är en W16 med fyra kompressorer ger bilen 987 hästkrafter och 1250 Nm i vridoment. Topphastigheten hamnar på 407 km/h. Allt detta och accelerationen är imponerande med: 0-300 km/h på 16,7 sekunder. Jämför detta med malaysiska bilen Proton Saga som klarar av 0-100 km/h på 16 sekunder.

Detta är supercars och har en helt egen klass. Det finns mycket snabba bilar som inte är supercars. Det finns iögonfallande bilar som inte är supercars. Det finns bilar med enormt bra köregenskaper som inte är supercars. För att få kallas supercar så finns det ingen strikt definition men man vet direkt vad som ska placeras i den kategorin och vad som inte hör hemma alls. En supercars ska vara snabb och då menar jag inte wow-det-gick-snabbt-att-komma-in-på-krogen-ikväll-nästan-ingen-kö, nej. Det ska vara så snabbt att du känner hur allting utanför bilen försvinner och det enda du kan registrera är en liten suddig del rakt framför dig, förutsatt att blodkärlen i dina ögon inte spruckit av accelerationen.

Iögonfallandet ska också vara världsklass. En supercar är inte Jessica Alba i en bikini. Tänk istället att Jessica Alba och Megan Fox donerat DNA till ”More Beautiful Girls TODAY” forskningsinstitut för ett lyckat försök att skapa en utopisk skådespelerska. En bil så iögonfallande att du glömmer bort att det är en bil och istället försöker räkna ut hur en dejt med bilen hade sett ut och hur det hade vart att få honom/henne i säng.

Köregenskaperna är mycket goda på nya Volkswagen Scirocco men ni förstår vad jag ska säga här näst; det ska vara mer än så. Tänk dig en balettdansare som gör en piruett till tonerna av Tchaikovsky, snurrar runt sin egna axel med armar och ben i artistiska vinklar. Tänk dig det samma med en bil fast istället för rysk klassisk musik så hör du ett motorvrål som låter som en korsning av ett jaktflygplan och din älskades röst.

Där har vi mitt försök till hur man ska bestämma sig för om en bil till hör klassen supercars. Vad är det för vits med en bil som på full gas tömmer tanken på 12 minuter (Bugatti Veyron)? Varför är ljudet från en SLR McClaren legendariskt? Vad är meningen med en supercar?

Jo.

En supercar är ett monument till barndomens billekar på vardagsgolvet. En plåtbil som körs upp och ner, fram och tillbaka på mattan i många hem i dagens Sverige är början till det hela. Pojkarna, för det är män vi pratar om här, som för 30 år sedan lekte med sina bilar växte upp men en del av dem släppte aldrig sin tanke om att leka med bilar på golvet. På golvet kan bilen göra vad som helst, den kan uppnå vilka hastigheter som man vill i sin fantasi och den är alltid vacker för det är din leksaksbil. Dem växer upp, år för år, och dem inser efter ett tag att dem har en vision för en bil som inte är av denna värld och ett fåtal av dessa har pengar att röra sig med; företagets eller egna. Detta är en mycket volatil kombination. Mycket, mycket volatil; en gnista och allt kan vara förstört.

Med förstört menar jag att det kan gå hemskt fel; en barndomsdröm blir lätt en mardröm. Vi har en bil vid namn Mosler Consulier GTP som började tillverkas 1985 i USA av Warren Mosler. Delarna till bilen kom från GM, Ford och Chrysler och Moslers tanke vart att hålla vikten nere och skapa en billig men superb racingbil. Den vart snabb för sin tid, 264 km/h, och den vann många race, precis som tänkt. Köregenskapen vart fenomenal och folk kunde inte sluta prisa dessa två egenskaper. Var det sin tids supercar? Nja, långt ifrån faktiskt. Mosler Consulier GTP räknas som en av dem fulaste bilarna i historien och man ser lätt varför. Karossen har blivit jämförd med Östtyska kit-cars, bakdelen ser ut som svensk lagbok och själva ”hytten” för tankarna till Familjen Jetson. Det är enormt synd, Warren Mosler vart bra på det han gjorde och han vart litet av ett ekonomisk geni i bilvärlden, men han borde lagt mera pengar på designfasen av utvecklingen.

Men ibland lyckas barnet i vuxenkroppen och allt klaffar; aerodynamiken förfular inte bilen, vridmomentet förstör inte det mekaniska arbetet och hästkrafterna är nog för att slunga iväg bilen till topphastighet. När allt detta händer, allt går fint, så hamnar man tillbaka på dagisnivån när ens bil alltid vart snabbare än den andre ungens. Min pappa är bättre än din pappa, jag har flest kritor och jag kan ha mer mandariner i munnen än du.

Det är det som definierar och som är poängen med en supercar. Det är känslan av att vara bäst, starkast och barnsligast. Vi har alla ett barn i oss och det vill ut. Ett sätt för oss att få ut barnet i dess renaste form är genom supercars. Jag har vart med om en hel del saker gällande bilar och jag vet tjusningen i vanliga bilar. Jag har åkt 150 km/h i en Volkswagen Jetta från 1985 (Consulier GTP:s år för övrigt) till glasen på ljusen skaka loss. 175 km/h i en Audi 80 från 1992 tills rotorn i fördelardosan spruckit. 220 km/h i en Subaru Impreza på norrländska vägnätet. Alla dessa erfarenheter var ren njutning och lockade fram barnet i mig samtidigt som den vuxna i mig hade kontroll över allt det tekniska. Jag har aldrig åkt i en supercar i verkligheten (dock i bilspel; säkert, billigt men inte nära sanningen) men min hjärna slocknar och barnet i mig kommer fram varje gång jag tänker på upplevelsen.

Barn är det viktigast vi har i denna värld; dem är bokstavligt framtiden. Barnet i oss är inte framtiden men man kan ha jäkla roligt när man får chansen att släppa ut dem. Dem är dyra och väldigt opraktiska och det är endast på riktiga racingbanor som bilen kan leva ut sitt liv som supercar. Ändå så säljs bilarna; över 200 Veyrons, 100 Pagani Zondas och 500 SLR’s har sålts under deras livstider.

Folk vill vara barn ibland; låt oss!

Okej, den svenska versionen (eller snarare varianten) av Demo-Crazy kommer snart. Har jobbat med ett annat projekt just nu. Det andra projektet kommer ikväll, bara så ni vet.

Det kommer, det kommer, jag jobbar på det. Översättningen jobbas på, iallafall för det mesta. Annars gör jag annat med.

En svensk variant av "Flame of Demo-Crazy" är på väg, vill dock ta min tid med den för det ska bara inte bli en översättning utan en annan variant. Ha tålamod, hehe.

“There must be some kind of way out of here,

said the joker to the thief

there's too much confusion,

I can't get no relief.”

-Bob Dylan

Who are these youngster burning cars and making sure that parts of Gothenburg remain unruly at nights? Hoodlums, thugs or even Nazis? Is civilized society as we know it taking that faithful step from democracy to anarchy and lawlessness? Are we witnessing the breakdown of all that is Good and Proper?

Fuck no! Sure, there are some bad seeds amongst the youth but there are bad seeds everywhere, even members of Lion can be decadent and without morale. No, out there something new is happening, something Scary and Beautiful although Violent but then again to be clean we must be washed in the blood of the lamb, ey? Freedom usually comes after violence, not the other way around.

Study the words of poet and songwriter Mr. Dylan and you’ll soon see what I see; the words fit perfectly to the situation we have today in the concrete suburbs all around Sweden, yes all around the world. The loss of interest is a generally accepted fact in today’s society and there’s no place where it can be seen which such vivacity and sadness as in the young of today. Escapism becomes a way of life and life becomes an escape from society. Loss in interest and trust in the democratic process hits me hard today. I see the plight and the longing of something higher, something more perfect to believe in but there is nothing. They’re looking for a way out, there’s too much confusion all around them.

Relief. A simple word with so much crammed inside it. Relief for you is not necessarily the same as for me. On the contrary, our definitions of relief are worlds apart. Inside the youths of today a flame burns, a flame of democracy or as the older generation and those that are in good financial shape would call it: a Flame of Demo-Crazy. For so long we have been trampled and kept under control that we have almost forgot who we are.

There is no real way to answer the question of who we are, but there is a general principle I’ve discovered during my intense studies of life itself. We, the young, are individuals filled with an instinct that makes us seek Freedom. We seek it not for personal gain per se, but we seek it because we crave beauty and that instinct tells us that Freedom is the ultimate beauty. Like the hippies and Timothy Leary’s Truthseekers of the sixties we are realizing new truths about ourselves and the world around us and it scares us. Everything that scares us also fascinates us, such is the nature of the young, so we keep fiddling with it and try to experience it in as many ways as possible. This is not a crime, it’s a Inalienable Right!

But burning cars? Throwing Rocks? Are those Actions of Freedom or crimes? One burning car is an act of vandalism. Dozens of burning cars are the first steps of True Demo-Crazy! The same form of Demo-Crazy France saw in 1789 as the Bastille was overrun. The same form of Demo-Crazy that Prague and the world saw in the spring of 1968. The same form of Demo-Crazy we remember in China, only 20 years ago, at Tiananmen Square. Freedom and Democracy (as well as Demo-Crazy) is often born through violence. The world is filled with irony and the best example is beauty from chaos; Freedom from Violence.

The young of today have nothing to do; they are denied the search for Freedom and become disillusioned. The traditional outlet available for our fathers and mothers was politics and ideologies of all kinds. The selection withers away every year and some kind of ideal reality takes chunks of the options available. I use reality in a most ironic sense; it’s not true reality but rather ignoring the difficult parts of life much like all do in Huxley’s Brave New World. No one worries about Nineteen Eighty-Four (1984) by Orwell becoming true in the near future but more and more are concerned with Brave New World becoming the Real Order soon enough. When everyone has learned to be happy and to love their life as it is and when they allow themselves to be numbed by TV and internet we are there. I for one am worried and mad about the future.

Some, a minority so far, have started to react; they’ve set up a counterforce, a shadow reality if you will to all of this. Burning cars is a way of showing the rest of the world that yes, there is a problem and no, you’re not doing anything about it. Many are misguided and the simplest and therefore purest form of expressing yourself with violence is easier than poetry, song writing or paintings. Violence has always been a form of expression available to everyone. The only form of expression that never needs to be taught. Violence is without a doubt the only truly democratic form of expression there is. Yes, it breaks laws. Laws set up by society, lawmakers and dogmas many wish to reject and therefore it’s foolish to quell this sort of violence with laws. A law without reason and logic is no law and shouldn’t not be followed but broken to point out the faults with the law. What if there’s something more wrong than just a law? What if there’s a flaw in the society itself? No what ifs; we are already there.

Far from everyone believes the validity of this argument. No, we are always a minority, at least at first, but we can scream and we can make a scene. Drama is a tool to be used when no one listens. Talking quietly has no effect. Screaming loudly scares too many. Actions combined with listeners and onlookers work the best; it grabs society by its foundation, shakes it and awakens people. The people who are awake then have to choose if they should listen or ignore the reality.

This is what is happening, we have turned to action and you will have to decide. Are you with us or are you against us? To echo the words of Huxley;

We are Claiming the Right to be Unhappy but we’re also Claiming the Right to Change It Ourselves.

So long,

Henry Ray Porter

Låg i sängen och försökte sova när jag stötte på guld i mina tankar! Mera kommer senare, kanske imorgon. Stör ej, nu jobbar jag.

Ibland säger jag bara som min gode vän Mr. Burns; "The European Union? Good heavens!"

"Hej jag renga till det numar vem är du reng till mig .4"

En gåta utan svar? En fråga utan mening? En mening utan betydelse?