H.R. Porter

År 2005 kom Pagani Zonda F ut på Geneva Motor Show. 7,3 liters AMG V12 som producerar 594 hästkrafter och har 759 tärande Nm i vrid. Två dörrar och med en vikt av endast 1230 kilogram (tjänstevikt minus förare, på engelska curb weight). 0-100 tar 3,5 sekunder och maxfarten ligger vid 350 km/h.

Mercedes-Benz SLR McLaren kom ut 2003 och har Mercedes-Benz frontplacerad motor kompressor-V8 på 5,4 liter. Detta ger den 617 hästkrafter och ett vridmoment på 780 Nm i intervallet 3250-5000 rpm. Två saxdörrar och en bakspoiler som anpassar sin vinkel efter hastigheten kommer också med vid köpet.

Samma år som Pagani Zonda F kom ut så Volkswagen/Bugatti monsterkombinationen Veyron ut. Motorn är på 8 liter och är en W16 med fyra kompressorer ger bilen 987 hästkrafter och 1250 Nm i vridoment. Topphastigheten hamnar på 407 km/h. Allt detta och accelerationen är imponerande med: 0-300 km/h på 16,7 sekunder. Jämför detta med malaysiska bilen Proton Saga som klarar av 0-100 km/h på 16 sekunder.

Detta är supercars och har en helt egen klass. Det finns mycket snabba bilar som inte är supercars. Det finns iögonfallande bilar som inte är supercars. Det finns bilar med enormt bra köregenskaper som inte är supercars. För att få kallas supercar så finns det ingen strikt definition men man vet direkt vad som ska placeras i den kategorin och vad som inte hör hemma alls. En supercars ska vara snabb och då menar jag inte wow-det-gick-snabbt-att-komma-in-på-krogen-ikväll-nästan-ingen-kö, nej. Det ska vara så snabbt att du känner hur allting utanför bilen försvinner och det enda du kan registrera är en liten suddig del rakt framför dig, förutsatt att blodkärlen i dina ögon inte spruckit av accelerationen.

Iögonfallandet ska också vara världsklass. En supercar är inte Jessica Alba i en bikini. Tänk istället att Jessica Alba och Megan Fox donerat DNA till ”More Beautiful Girls TODAY” forskningsinstitut för ett lyckat försök att skapa en utopisk skådespelerska. En bil så iögonfallande att du glömmer bort att det är en bil och istället försöker räkna ut hur en dejt med bilen hade sett ut och hur det hade vart att få honom/henne i säng.

Köregenskaperna är mycket goda på nya Volkswagen Scirocco men ni förstår vad jag ska säga här näst; det ska vara mer än så. Tänk dig en balettdansare som gör en piruett till tonerna av Tchaikovsky, snurrar runt sin egna axel med armar och ben i artistiska vinklar. Tänk dig det samma med en bil fast istället för rysk klassisk musik så hör du ett motorvrål som låter som en korsning av ett jaktflygplan och din älskades röst.

Där har vi mitt försök till hur man ska bestämma sig för om en bil till hör klassen supercars. Vad är det för vits med en bil som på full gas tömmer tanken på 12 minuter (Bugatti Veyron)? Varför är ljudet från en SLR McClaren legendariskt? Vad är meningen med en supercar?

Jo.

En supercar är ett monument till barndomens billekar på vardagsgolvet. En plåtbil som körs upp och ner, fram och tillbaka på mattan i många hem i dagens Sverige är början till det hela. Pojkarna, för det är män vi pratar om här, som för 30 år sedan lekte med sina bilar växte upp men en del av dem släppte aldrig sin tanke om att leka med bilar på golvet. På golvet kan bilen göra vad som helst, den kan uppnå vilka hastigheter som man vill i sin fantasi och den är alltid vacker för det är din leksaksbil. Dem växer upp, år för år, och dem inser efter ett tag att dem har en vision för en bil som inte är av denna värld och ett fåtal av dessa har pengar att röra sig med; företagets eller egna. Detta är en mycket volatil kombination. Mycket, mycket volatil; en gnista och allt kan vara förstört.

Med förstört menar jag att det kan gå hemskt fel; en barndomsdröm blir lätt en mardröm. Vi har en bil vid namn Mosler Consulier GTP som började tillverkas 1985 i USA av Warren Mosler. Delarna till bilen kom från GM, Ford och Chrysler och Moslers tanke vart att hålla vikten nere och skapa en billig men superb racingbil. Den vart snabb för sin tid, 264 km/h, och den vann många race, precis som tänkt. Köregenskapen vart fenomenal och folk kunde inte sluta prisa dessa två egenskaper. Var det sin tids supercar? Nja, långt ifrån faktiskt. Mosler Consulier GTP räknas som en av dem fulaste bilarna i historien och man ser lätt varför. Karossen har blivit jämförd med Östtyska kit-cars, bakdelen ser ut som svensk lagbok och själva ”hytten” för tankarna till Familjen Jetson. Det är enormt synd, Warren Mosler vart bra på det han gjorde och han vart litet av ett ekonomisk geni i bilvärlden, men han borde lagt mera pengar på designfasen av utvecklingen.

Men ibland lyckas barnet i vuxenkroppen och allt klaffar; aerodynamiken förfular inte bilen, vridmomentet förstör inte det mekaniska arbetet och hästkrafterna är nog för att slunga iväg bilen till topphastighet. När allt detta händer, allt går fint, så hamnar man tillbaka på dagisnivån när ens bil alltid vart snabbare än den andre ungens. Min pappa är bättre än din pappa, jag har flest kritor och jag kan ha mer mandariner i munnen än du.

Det är det som definierar och som är poängen med en supercar. Det är känslan av att vara bäst, starkast och barnsligast. Vi har alla ett barn i oss och det vill ut. Ett sätt för oss att få ut barnet i dess renaste form är genom supercars. Jag har vart med om en hel del saker gällande bilar och jag vet tjusningen i vanliga bilar. Jag har åkt 150 km/h i en Volkswagen Jetta från 1985 (Consulier GTP:s år för övrigt) till glasen på ljusen skaka loss. 175 km/h i en Audi 80 från 1992 tills rotorn i fördelardosan spruckit. 220 km/h i en Subaru Impreza på norrländska vägnätet. Alla dessa erfarenheter var ren njutning och lockade fram barnet i mig samtidigt som den vuxna i mig hade kontroll över allt det tekniska. Jag har aldrig åkt i en supercar i verkligheten (dock i bilspel; säkert, billigt men inte nära sanningen) men min hjärna slocknar och barnet i mig kommer fram varje gång jag tänker på upplevelsen.

Barn är det viktigast vi har i denna värld; dem är bokstavligt framtiden. Barnet i oss är inte framtiden men man kan ha jäkla roligt när man får chansen att släppa ut dem. Dem är dyra och väldigt opraktiska och det är endast på riktiga racingbanor som bilen kan leva ut sitt liv som supercar. Ändå så säljs bilarna; över 200 Veyrons, 100 Pagani Zondas och 500 SLR’s har sålts under deras livstider.

Folk vill vara barn ibland; låt oss!

“There must be some kind of way out of here,

said the joker to the thief

there's too much confusion,

I can't get no relief.”

-Bob Dylan

Who are these youngster burning cars and making sure that parts of Gothenburg remain unruly at nights? Hoodlums, thugs or even Nazis? Is civilized society as we know it taking that faithful step from democracy to anarchy and lawlessness? Are we witnessing the breakdown of all that is Good and Proper?

Fuck no! Sure, there are some bad seeds amongst the youth but there are bad seeds everywhere, even members of Lion can be decadent and without morale. No, out there something new is happening, something Scary and Beautiful although Violent but then again to be clean we must be washed in the blood of the lamb, ey? Freedom usually comes after violence, not the other way around.

Study the words of poet and songwriter Mr. Dylan and you’ll soon see what I see; the words fit perfectly to the situation we have today in the concrete suburbs all around Sweden, yes all around the world. The loss of interest is a generally accepted fact in today’s society and there’s no place where it can be seen which such vivacity and sadness as in the young of today. Escapism becomes a way of life and life becomes an escape from society. Loss in interest and trust in the democratic process hits me hard today. I see the plight and the longing of something higher, something more perfect to believe in but there is nothing. They’re looking for a way out, there’s too much confusion all around them.

Relief. A simple word with so much crammed inside it. Relief for you is not necessarily the same as for me. On the contrary, our definitions of relief are worlds apart. Inside the youths of today a flame burns, a flame of democracy or as the older generation and those that are in good financial shape would call it: a Flame of Demo-Crazy. For so long we have been trampled and kept under control that we have almost forgot who we are.

There is no real way to answer the question of who we are, but there is a general principle I’ve discovered during my intense studies of life itself. We, the young, are individuals filled with an instinct that makes us seek Freedom. We seek it not for personal gain per se, but we seek it because we crave beauty and that instinct tells us that Freedom is the ultimate beauty. Like the hippies and Timothy Leary’s Truthseekers of the sixties we are realizing new truths about ourselves and the world around us and it scares us. Everything that scares us also fascinates us, such is the nature of the young, so we keep fiddling with it and try to experience it in as many ways as possible. This is not a crime, it’s a Inalienable Right!

But burning cars? Throwing Rocks? Are those Actions of Freedom or crimes? One burning car is an act of vandalism. Dozens of burning cars are the first steps of True Demo-Crazy! The same form of Demo-Crazy France saw in 1789 as the Bastille was overrun. The same form of Demo-Crazy that Prague and the world saw in the spring of 1968. The same form of Demo-Crazy we remember in China, only 20 years ago, at Tiananmen Square. Freedom and Democracy (as well as Demo-Crazy) is often born through violence. The world is filled with irony and the best example is beauty from chaos; Freedom from Violence.

The young of today have nothing to do; they are denied the search for Freedom and become disillusioned. The traditional outlet available for our fathers and mothers was politics and ideologies of all kinds. The selection withers away every year and some kind of ideal reality takes chunks of the options available. I use reality in a most ironic sense; it’s not true reality but rather ignoring the difficult parts of life much like all do in Huxley’s Brave New World. No one worries about Nineteen Eighty-Four (1984) by Orwell becoming true in the near future but more and more are concerned with Brave New World becoming the Real Order soon enough. When everyone has learned to be happy and to love their life as it is and when they allow themselves to be numbed by TV and internet we are there. I for one am worried and mad about the future.

Some, a minority so far, have started to react; they’ve set up a counterforce, a shadow reality if you will to all of this. Burning cars is a way of showing the rest of the world that yes, there is a problem and no, you’re not doing anything about it. Many are misguided and the simplest and therefore purest form of expressing yourself with violence is easier than poetry, song writing or paintings. Violence has always been a form of expression available to everyone. The only form of expression that never needs to be taught. Violence is without a doubt the only truly democratic form of expression there is. Yes, it breaks laws. Laws set up by society, lawmakers and dogmas many wish to reject and therefore it’s foolish to quell this sort of violence with laws. A law without reason and logic is no law and shouldn’t not be followed but broken to point out the faults with the law. What if there’s something more wrong than just a law? What if there’s a flaw in the society itself? No what ifs; we are already there.

Far from everyone believes the validity of this argument. No, we are always a minority, at least at first, but we can scream and we can make a scene. Drama is a tool to be used when no one listens. Talking quietly has no effect. Screaming loudly scares too many. Actions combined with listeners and onlookers work the best; it grabs society by its foundation, shakes it and awakens people. The people who are awake then have to choose if they should listen or ignore the reality.

This is what is happening, we have turned to action and you will have to decide. Are you with us or are you against us? To echo the words of Huxley;

We are Claiming the Right to be Unhappy but we’re also Claiming the Right to Change It Ourselves.

Politics is a King-Bitch

”Mangled bodies tell no tales.”

The definition of politics is an interesting and worthwhile attempt to make sense of something highly abstract and rotten which is why the definition is utterly useless. Don’t get me wrong, there are certainly some politicians and ideologies out there that actually make sense and in some way or other works for the common good but politics in general and a as fundamental concept for survival and advancement has lost it interest as well as its fang. What we need is revolution and fast or else we will get caught in a “Huxlian” world where everyone is led to believe that everything is perfect and mindless entertainment as well as drugs further enlightens this “fact.”

But where am I going with this, have I recently been screwed by a politician? Well, no, not in a definite way but there is something in the air. It’s almost like the first taste of midnight bourbon as the crowd tunes in to listen to the old telling of a backwoods story. If you never been in one of those crowds then you can’t know what I’m talking about but if you have, like me, then you know what it is; the anticipation, the fear, the laughter.

That’s how it is with politics; once you get heavily into it there is no turning back. Your ear is to the ground all the time and everywhere you see signs of backstabbing, thieving and brutal rapes. Your life is reduced down to polling numbers and the actions of your local politician become second nature for you. Instead of looking at yourself you inject the venom straight into you and read and read and read.

Something is badly wrong today. You can’t put your finger on it but there is this lingering thought inside of you that keeps gnawing on parts of your brain, releasing your own chemicals into your body as soldiers in a warzone; take no prisoners, tell no one of your mission. I watch TV at Christmas, sometimes during the summer and if a friend I’m visiting has the TV on. Watching it only enhances the feeling of wrongness and instills me with a deep and savage fear. Wouldn’t it be sheer terror if I was alone in this world, eh? Terror and somehow Invigorating; two words I like to keep close to my vest. The TV shows the same world I saw about three years ago when I left it but somehow it seems so different.

Was it I or the world that changed? Was it I who failed TV or did TV fail me? The universal truth in the phrase “Phanta Rei” (everything flows) by Heraclitus still rings true. We acknowledge it with our lips but deny it with our actions. Everything changes and nothing remains still. But if we assume I changed then why didn’t TV change? Why didn’t politics change? Why didn’t you change?

As you see the Greek already knew this and they never had media in the same way we do, eh? Still, they knew that something is wrong, has been wrong and will be wrong. It was never a majority, I’m still not convinced it is even though the symptoms can be seen as clear as leprosy, and the minority always made sure it never spread. Maybe it has to do with the logic that not all need to suffer when only a few can handle the pain? But then again pain is artificial for some and they have learned, not only to live with it, but even to use it for their own benefit. Pain and Politics go hand in hand; the more pain you can endure the better a politician you are and vice versa.

Everything changes, nothing remains the same. A fundamental truth if you are sure you’re the majority and keep the same pace as the one next to you in the Line for Salvation. Abstracts sure are fun, eh? They say that a single TOW missile costs $180k.



So long,

Henry Ray Porter

Så, ännu en dag idag. Vad ska man hitta på att göra? Jo, jag har mina planer, bland annat blir det en sväng förbi Myrorna om ett tag nu; jag behöver nämligen nya skor. Varför Myrorna? Svaret är enkelt och tvåhövdat; jag behöver nya skor och jag vet Myrorna rätt ofta har skor av just den typen jag gillar. Dessutom är det bra för samhället och miljön att återanvända saker istället för att bara köpa nytt, nytt, nytt som tidningarna skriker om.

Sedan är en fördel med second hand-skor att dem är redan ingångna och det är rätt roligt att tänka på förra ägaren, fundera på vart skorna gått förut och veta att man är en del av en resa. Nävål.

"Lather was thirty years old today,
They took away all of his toys.
His mother sent newspaper clippings to him,
About his old friends who'd stopped being boys.
There was Harwitz E. Green, just turned thirty-three,
His leather chair waits at the bank.
And Sergeant Dow Jones, twenty-seven years old,
Commanding his very own tank.
But Lather still finds it a nice thing to do,
To lie about nude in the sand,
Drawing pictures of mountains that look like bumps,
And thrashing the air with his hands.

But wait, oh Lather's productive you know,
He produces the finest of sound,
Putting drumsticks on either side of his nose,
Snorting the best licks in town,
But that's all over...

Lather was thirty years old today,
And Lather came foam from his tongue.
He looked at me eyes wide and plainly said,
Is it true that I'm no longer young?
And the children call him famous,
what the old men call insane,
And sometimes he's so nameless,
That he hardly knows which game to play...
Which words to say...
And I should have told him, "No, you're not old."
And I should have let him go on...smiling...baby-wide."