...
Du vet att ditt prat bryter ned mitt självförtroende, va? Det gör det, särskilt när jag hör det från dig.
Påminnelse
För mera text om USA-resan och mera bilder så se klenhelen.blogg.se
USA - Del XII
Le Petit, 07:04 PM, 7/11
Nu sitter jag på hotellrummet och kopplar av med Wild Turkey (som jag äntligen fick tag i) och har två dagar att skriva om. Vi börjar med torsdagen tycker jag.
Dagen börja med vår första gratisfrukost på detta hotell och som vanligt högg jag tag i det mesta jag såg. Efter frukosten bestämde vi oss för att gå till den berömda "Walk of Fame" och man såg sina favoriter och många till där; i stjärnformat alltså. Före det så blev vi dock lockade av en kvinna som erbjöd oss åkturer till kändisars hem i en hotrodlimo. Helen tacka ja utan att rådfråga mig och jag öppna plånboken, haha. Hon betala förstås tillbaka efteråt, hehe.
Turen erbjöd något för både mig och Helen; hon fick se kändisar och jag fick åka i en kustom '32's Ford hot rod. Al Pacinos och Elvis hus vart några som sågs.
Efter detta gick vi igenom större delen av Walk of Fame eftersom vi leta efter en speciell stjärna som Helen ville fota. Nästan så man fick nackspärr av att gå omkring och stirra i marken men det vart för en god saks skull, haha.
Efter detta drog vi tillbaka till hotellet, duscha och for ut för att äta. Men innan detta hann vi passera en av världens vackraste kvinnors arbetsplats nämligen; High Voltage som drivs av Kat von D. Så klart syntes inte hon utan det vart bara fyllt med turister där inne, hehe.
Vi valde en restaurang, lite slumpmässigt som vanligt, och hamna på ett ställe som ägna sig åt konstformen tapasätning, hehe. Dyrt men det vart gott iallafall även om vissa grisa, hehe.
Efter det tänkte vi att det kunde vara roligt att fara ut på en klubb som Helen visste hade 18+. Sagt och gjort men inte efter att i äkta norrlands manér stannat på en liquor store, handlat och druckit på hotellet, hehe.
Klubben vart inte ett ställe för mig förstås men nog kan man ställa upp för Helen alltid; hon orkar ju med mig så. Kände inte igen en enda låt förutom Boten Anna på engelska. Sedan drog Helen med mig på dansgolvet vilket inte alls är bra för jag är tondöv, saknar taktkänsla, hatar musiken samt är folkskygg, haha. Pinsamt vart det, mycket pinsamt, men det blev som det blev.
Lite före klubben stängde mötte vi två amerikaner, Terrance och Maddison (19 respektive 18), och vi for till en närliggande pizzeria för att prata. Trevliga typer och höga på ecstacy vart dem, inte alls ovanligt om man är över 18 men inte 21 eftersom alkoholåldern är 21.
Vi skildes åt senare och jag och Helen drog för att sova på hotellet.
Fredagen, idag, började med ännu en portion av gratisfrukost och jag satsa på mera frukt denna gång, vart sugen på det, plus att det är nyttigare så man kanske slipper Helens gnäll, hehe. Alltid lika trevligt med han som jobbar i matsalen och kokar ens kaffe som hälsar en välkommen, hehe. Vi satt ute och fick se en kolibri där med; graciös fåglar.
Sedan tog vi bussen till Santa Monica Beach; vackert ställe och stor strand förstås. Helen sola medans jag gick omkring vid strandkanten och svalka fötterna. Stilla Havet vart härligt men orkade inte bada. Helen kände sig dock stressad för att jag hela tiden gick omkring medans hon sola men jag gillar att gå omkring i vattnet; har inte tålamod för att sola.
Efter ett par timmar for vi till närliggande Venice Beach och gick och kolla i affärer, eller Helen gjorde det, och hon hitta kläder till sina syskonbarn.
Efter detta tog vi bussen tillbaka och vi är för trötta för middag, Helen tog till och med chips från minibaren medans jag kör på snus. Nu ska vi se TV, so long.
Nu sitter jag på hotellrummet och kopplar av med Wild Turkey (som jag äntligen fick tag i) och har två dagar att skriva om. Vi börjar med torsdagen tycker jag.
Dagen börja med vår första gratisfrukost på detta hotell och som vanligt högg jag tag i det mesta jag såg. Efter frukosten bestämde vi oss för att gå till den berömda "Walk of Fame" och man såg sina favoriter och många till där; i stjärnformat alltså. Före det så blev vi dock lockade av en kvinna som erbjöd oss åkturer till kändisars hem i en hotrodlimo. Helen tacka ja utan att rådfråga mig och jag öppna plånboken, haha. Hon betala förstås tillbaka efteråt, hehe.
Turen erbjöd något för både mig och Helen; hon fick se kändisar och jag fick åka i en kustom '32's Ford hot rod. Al Pacinos och Elvis hus vart några som sågs.
Efter detta gick vi igenom större delen av Walk of Fame eftersom vi leta efter en speciell stjärna som Helen ville fota. Nästan så man fick nackspärr av att gå omkring och stirra i marken men det vart för en god saks skull, haha.
Efter detta drog vi tillbaka till hotellet, duscha och for ut för att äta. Men innan detta hann vi passera en av världens vackraste kvinnors arbetsplats nämligen; High Voltage som drivs av Kat von D. Så klart syntes inte hon utan det vart bara fyllt med turister där inne, hehe.
Vi valde en restaurang, lite slumpmässigt som vanligt, och hamna på ett ställe som ägna sig åt konstformen tapasätning, hehe. Dyrt men det vart gott iallafall även om vissa grisa, hehe.
Efter det tänkte vi att det kunde vara roligt att fara ut på en klubb som Helen visste hade 18+. Sagt och gjort men inte efter att i äkta norrlands manér stannat på en liquor store, handlat och druckit på hotellet, hehe.
Klubben vart inte ett ställe för mig förstås men nog kan man ställa upp för Helen alltid; hon orkar ju med mig så. Kände inte igen en enda låt förutom Boten Anna på engelska. Sedan drog Helen med mig på dansgolvet vilket inte alls är bra för jag är tondöv, saknar taktkänsla, hatar musiken samt är folkskygg, haha. Pinsamt vart det, mycket pinsamt, men det blev som det blev.
Lite före klubben stängde mötte vi två amerikaner, Terrance och Maddison (19 respektive 18), och vi for till en närliggande pizzeria för att prata. Trevliga typer och höga på ecstacy vart dem, inte alls ovanligt om man är över 18 men inte 21 eftersom alkoholåldern är 21.
Vi skildes åt senare och jag och Helen drog för att sova på hotellet.
Fredagen, idag, började med ännu en portion av gratisfrukost och jag satsa på mera frukt denna gång, vart sugen på det, plus att det är nyttigare så man kanske slipper Helens gnäll, hehe. Alltid lika trevligt med han som jobbar i matsalen och kokar ens kaffe som hälsar en välkommen, hehe. Vi satt ute och fick se en kolibri där med; graciös fåglar.
Sedan tog vi bussen till Santa Monica Beach; vackert ställe och stor strand förstås. Helen sola medans jag gick omkring vid strandkanten och svalka fötterna. Stilla Havet vart härligt men orkade inte bada. Helen kände sig dock stressad för att jag hela tiden gick omkring medans hon sola men jag gillar att gå omkring i vattnet; har inte tålamod för att sola.
Efter ett par timmar for vi till närliggande Venice Beach och gick och kolla i affärer, eller Helen gjorde det, och hon hitta kläder till sina syskonbarn.
Efter detta tog vi bussen tillbaka och vi är för trötta för middag, Helen tog till och med chips från minibaren medans jag kör på snus. Nu ska vi se TV, so long.
Icke-USA-relaterad uppdatering
Lång titel, ey (svengelska förstås)? Nåväl...
Jag tänkte bara säga att jag fått "jobb" (anställning/tjänst/positition?) på Chalmers kårtidning Tofsen. Har (bra) saker att skriva om och dyker upp i första numret nästa år. Ska bli riktigt roligt detta, roligt att kombinera en hobby (dröm kanske?) med chansen att synas. Så nu vet ni det med. Tack till redaktionen på Tofsen för chansen med!
So long,
Dr. H.R.P. (HK)
Jag tänkte bara säga att jag fått "jobb" (anställning/tjänst/positition?) på Chalmers kårtidning Tofsen. Har (bra) saker att skriva om och dyker upp i första numret nästa år. Ska bli riktigt roligt detta, roligt att kombinera en hobby (dröm kanske?) med chansen att synas. Så nu vet ni det med. Tack till redaktionen på Tofsen för chansen med!
So long,
Dr. H.R.P. (HK)
USA - Del XI
Le Petit, 09:01 PM, 5/11
Framme i LA igen efter en lång road trip på VÄSTkusten som nu är slut, iallafall med egen bil. Men vi börjar dagen från början.
Vi vakna vid sex i morse men tog ett tag innan vi orka stiga upp, vi vart båda rätt så trötta efter valdagen och Alcatraz men vi steg förstås upp till slut och gjorde oss färdiga.
Helen tog första passet vid ratten och vi lämna SF. Fin stad, trevligt folk och liberal alkoholpolicy; det uppskattades, hehe. Ska testa LA med förstås, är sugen på legendariska Wild Turkey, 101 proof. Vi har förstås minibar på rummet men det är ju inte gratis förstås.
Vägen ut från SF tog lååång tid på grund av en seriekrock, vi såg tre vrak, som inträffat tidigare på morgonen. Resten av vägen till LA vart dock lugn, inte mycket att berätta, men i vanlig ordning så säger jag; "landskapet vart vackert", hehe. Vi åkte via kusten förstås, förbi Hearst Castle, och många vingårdar/odling eftersom vi körde genom USA's finaste vindistrikt; Napa Valley. Egentligen ligger Napa Valley NORR om SF men jag utökar området på eget bevåg, hehe.
Landskapet passade perfekt till min countryskiva som jag bränt så medans Helen sov så hade jag det alldeles utmärkt och mäktigt med min musik samt landskapet. Gillar verkligen att köra på dem mindre vägarna, vilket vi gjorde, och se det vanliga, "salt of the earth" delen av landet. Ställen och småstäder/områden där man kunde tänka sig bo själv.
Väl framme i LA så körde jag och med hjälp av GPS så vart det inte svårt att hitta till hotellet, hotellet som är prisvärt, snyggt och fräscht. Rummet har ett par detaljer som jag skulle kunna tänka mig att ha i ett eget framtida hem.
Vi checka in, lämna våra väskor och for iväg till flygplatsen för att lämna bort bilen. Vägen dit vart kort, kanske sju miles, men på grund av trafiken så tog det mycket lång tid att köra den sträckan. Så är det hela tiden för oss, hehe.
Vi kom fram, lämna bilen utan anmärkningar och beställde en taxi. Taxibolaget sa att det skulle kosta oss ca. 40 dollar totalt att ta oss tillbaka till hotellet och tro det eller ej men det kostade 41 dollar så dem vart ärliga, haha. Kan ju vart tur med förstås men men.
Väl där så fixade Helen oss gratis frukost eftersom vi beställt en king size säng men vi fick bara en queen size, vilket vart ett bra byte; gratis frukost är bra. Får dock oroa mig om Helen förpassar mig till golvet eller rentutav balkongen, haha. Så illa ska det väl inte bli hoppas jag, hehe.
Nåväl, nu ska vi se TV.
Framme i LA igen efter en lång road trip på VÄSTkusten som nu är slut, iallafall med egen bil. Men vi börjar dagen från början.
Vi vakna vid sex i morse men tog ett tag innan vi orka stiga upp, vi vart båda rätt så trötta efter valdagen och Alcatraz men vi steg förstås upp till slut och gjorde oss färdiga.
Helen tog första passet vid ratten och vi lämna SF. Fin stad, trevligt folk och liberal alkoholpolicy; det uppskattades, hehe. Ska testa LA med förstås, är sugen på legendariska Wild Turkey, 101 proof. Vi har förstås minibar på rummet men det är ju inte gratis förstås.
Vägen ut från SF tog lååång tid på grund av en seriekrock, vi såg tre vrak, som inträffat tidigare på morgonen. Resten av vägen till LA vart dock lugn, inte mycket att berätta, men i vanlig ordning så säger jag; "landskapet vart vackert", hehe. Vi åkte via kusten förstås, förbi Hearst Castle, och många vingårdar/odling eftersom vi körde genom USA's finaste vindistrikt; Napa Valley. Egentligen ligger Napa Valley NORR om SF men jag utökar området på eget bevåg, hehe.
Landskapet passade perfekt till min countryskiva som jag bränt så medans Helen sov så hade jag det alldeles utmärkt och mäktigt med min musik samt landskapet. Gillar verkligen att köra på dem mindre vägarna, vilket vi gjorde, och se det vanliga, "salt of the earth" delen av landet. Ställen och småstäder/områden där man kunde tänka sig bo själv.
Väl framme i LA så körde jag och med hjälp av GPS så vart det inte svårt att hitta till hotellet, hotellet som är prisvärt, snyggt och fräscht. Rummet har ett par detaljer som jag skulle kunna tänka mig att ha i ett eget framtida hem.
Vi checka in, lämna våra väskor och for iväg till flygplatsen för att lämna bort bilen. Vägen dit vart kort, kanske sju miles, men på grund av trafiken så tog det mycket lång tid att köra den sträckan. Så är det hela tiden för oss, hehe.
Vi kom fram, lämna bilen utan anmärkningar och beställde en taxi. Taxibolaget sa att det skulle kosta oss ca. 40 dollar totalt att ta oss tillbaka till hotellet och tro det eller ej men det kostade 41 dollar så dem vart ärliga, haha. Kan ju vart tur med förstås men men.
Väl där så fixade Helen oss gratis frukost eftersom vi beställt en king size säng men vi fick bara en queen size, vilket vart ett bra byte; gratis frukost är bra. Får dock oroa mig om Helen förpassar mig till golvet eller rentutav balkongen, haha. Så illa ska det väl inte bli hoppas jag, hehe.
Nåväl, nu ska vi se TV.
Morro
Skriver senare på bloggen, har lite annat för mig så har inte ens hunnit lägga upp resedagboken i dess helhet ännu, men det kommer.
So long,
Dr. H.R.P.
So long,
Dr. H.R.P.
Imorgon
Imorgon gäller det, kanske man kan lyckas med lite utav en dröm. Gäller att hålla tungan rätt i mun och charma. Nåväl, vi får se imorgon. Dem enda orden jag behöver minnas imorgon är:
Buy the Ticket, Take the Ride.
So long,
Dr. H.R.P.
Buy the Ticket, Take the Ride.
So long,
Dr. H.R.P.
Hehe
Helen köpte bara souvenirer; sluta gnäll på henne!
HA HA
HA HA
USA - Del X
Beck's, 07:37 PM, 4/11
Vi sitter på hotellet nu och kollar TV. Jag är absolut inte på bra humör, rätt så besviken och depressiv. Varför? Valet förstås, Obama vann ju. Men ska inte gå in på det, får inte vara tråkig med Helen här bredvid.
Igår gick vi ut och åt som sagt och Helen tog sallad medans jag tog en pasta alfredo. Mycket gott. Tog även ett par öl till maten; microbrew. Riktigt god den med. För övrigt såg ägaren ut som Danny DeVito, haha.
Vi for sedan in och kolla ett par barer, tomt på en måndag förstås, så det tog ett tag innan vi hitta ett vettigt ställe; Twin Peaks. Var inga problem att köpa drinkar eller sådant där, ingen fråga efter legg så vi bestämde oss för att ta en helkväll på krogen. Vi vart lagom fulla och började prata politik sinsemellan och vi hamnade sedan vid bardisken där vi började prata politik med både bartendern samt två utav gästerna där. Dem vart trevliga, alla tre, och rätt så insatta i politik och vi hade det trevligt. Kunde vart trevligare om jag haft en allierad eftersom amerikanerna och Helen alla vart demokrater men jag stod på mig, haha. Klockan två på kvällen så stängde baren och vi for tillbaka till hotellet och la oss.
Vi vakna vid tiotiden dagen efter och gjorde oss i ordning för idag skulle vi till Alcatraz. Lite bakis vart man nog och vi blev trötta och sega på eftermiddagen men det vart inget problem trots värmen.
Alcatraz är som bekant en ö (hela namnet är spanska för Sjöfåglarnas Ö) så det blev färja dit alltså. Prövade även på en "soft pretzel" med smältost inuti; rätt så gott.
Färjeturen vart kort och inte mycket sjögång precis. Såg ett större containerfartyg som segla ut men inte så många andra större fartyg. Vi kommer till ön och vi möts av en park ranger som har ett kort informationstal och skämtar. Vi märker även att det finns flera svenskar samt skandinavier på Alcatraz med men det är väl inte konstigt förstås.
Vart en intressant tur som vara ett par timmar där och det vart fränt att gå där. I priset ingick en audiotour och det vart fränt att ha före detta vakter och fångar som sin privata guide. En massa kuriosa och personliga berättelser fick man höra från dem. Dock dog min kamera på väg över så får försöka få bilder av Helen.
Sedan for vi till kända Fisherman's Wharf och gick omkring i affärerna, eller Helen gjorde det, haha. Fattar inte hur hon orka, dem vart alla likadana i mina ögon men men. Vi åt snabbmat med och tog oss en kopp kaffe innan vi for tillbaka till hotellet.
Väl där slog vi på TV:n och mitt dåliga humör börja men nog om det, det hjälper inte att älta detta fram och tillbaka.
Vi sitter på hotellet nu och kollar TV. Jag är absolut inte på bra humör, rätt så besviken och depressiv. Varför? Valet förstås, Obama vann ju. Men ska inte gå in på det, får inte vara tråkig med Helen här bredvid.
Igår gick vi ut och åt som sagt och Helen tog sallad medans jag tog en pasta alfredo. Mycket gott. Tog även ett par öl till maten; microbrew. Riktigt god den med. För övrigt såg ägaren ut som Danny DeVito, haha.
Vi for sedan in och kolla ett par barer, tomt på en måndag förstås, så det tog ett tag innan vi hitta ett vettigt ställe; Twin Peaks. Var inga problem att köpa drinkar eller sådant där, ingen fråga efter legg så vi bestämde oss för att ta en helkväll på krogen. Vi vart lagom fulla och började prata politik sinsemellan och vi hamnade sedan vid bardisken där vi började prata politik med både bartendern samt två utav gästerna där. Dem vart trevliga, alla tre, och rätt så insatta i politik och vi hade det trevligt. Kunde vart trevligare om jag haft en allierad eftersom amerikanerna och Helen alla vart demokrater men jag stod på mig, haha. Klockan två på kvällen så stängde baren och vi for tillbaka till hotellet och la oss.
Vi vakna vid tiotiden dagen efter och gjorde oss i ordning för idag skulle vi till Alcatraz. Lite bakis vart man nog och vi blev trötta och sega på eftermiddagen men det vart inget problem trots värmen.
Alcatraz är som bekant en ö (hela namnet är spanska för Sjöfåglarnas Ö) så det blev färja dit alltså. Prövade även på en "soft pretzel" med smältost inuti; rätt så gott.
Färjeturen vart kort och inte mycket sjögång precis. Såg ett större containerfartyg som segla ut men inte så många andra större fartyg. Vi kommer till ön och vi möts av en park ranger som har ett kort informationstal och skämtar. Vi märker även att det finns flera svenskar samt skandinavier på Alcatraz med men det är väl inte konstigt förstås.
Vart en intressant tur som vara ett par timmar där och det vart fränt att gå där. I priset ingick en audiotour och det vart fränt att ha före detta vakter och fångar som sin privata guide. En massa kuriosa och personliga berättelser fick man höra från dem. Dock dog min kamera på väg över så får försöka få bilder av Helen.
Sedan for vi till kända Fisherman's Wharf och gick omkring i affärerna, eller Helen gjorde det, haha. Fattar inte hur hon orka, dem vart alla likadana i mina ögon men men. Vi åt snabbmat med och tog oss en kopp kaffe innan vi for tillbaka till hotellet.
Väl där slog vi på TV:n och mitt dåliga humör börja men nog om det, det hjälper inte att älta detta fram och tillbaka.
Frank Sinatra - Jingle Bells
Det snöar!!!
Sweet D
If she ain't perfect beauty
I don't know what
There is nothing
I'd like to change
Her hair, smile, hands
Yes, everything
Was made with outmost
Care
Like a painting, poem, symphony
Made by a master
The be enjoyed, praized
By all around her
If my hands could touch
What my heart wants
With my eyes I gently stroke
Gently, like a breeze
Oh, how I wish she could
Whisper softly to me
Instead of just pulling me
Closer to ruin
I don't know what
There is nothing
I'd like to change
Her hair, smile, hands
Yes, everything
Was made with outmost
Care
Like a painting, poem, symphony
Made by a master
The be enjoyed, praized
By all around her
If my hands could touch
What my heart wants
With my eyes I gently stroke
Gently, like a breeze
Oh, how I wish she could
Whisper softly to me
Instead of just pulling me
Closer to ruin
USA - Del IX
Beck's, 04:29 PM, 3/11
Tillbaka från en tur i stan, dock inte Alcatraz vars sista färja tydligen gått. Vi gick på SF's kända gator som är kullar i massor. Måste säga att det kunde vara lite mera plant för "grandpa", haha. Vart fint och fränt att gå på dem bergochdalbaneliknande gatorna som setts i många filmer, som i en av mina favoritfilmer; Bullit.
Sedan hamna vi ungefär i Downtown, eller snarare vid Lombard Street; the world's crookedest street. Den går då som en orm ålar. Tog någon bild där med och på kullarna.
Ungefär nu började det regna vilket vart skönt på ett sätt eftersom min forsande svett doldes, haha. Vi gick på kända Embarcaero, vid pirarna, och kolla på lite affärer och så innan vi bestämde oss för att söka skydd på närmsta Starbucks. Fasens, jag som verkligen inte ville vara på den kedjan men inte orkar man säga emot Helen, haha.
Efter kaffet for vi tillbaka på Embarcadero för jag ville ta en bild på Rolling Stones högkvarter som ligger någonstans där men bestämde oss för att ge upp och ta "rälsbussen" (spårvagnen, haha) tillbaka till motellet.
Fullt på den vart det och en aggressiv och pårökt neger där som skrek och hade sig. Som tur för dem framme i vagnen så åkte han inte med länge. Mycket mera hemlösa här i SF än i LV men det beror ju förstås på områden med.
Vi steg av nära motellet, går till rummet och jag ska och fjöla då jag möts av ett läckande takfönster på dasset. Jag blev förstås ivägskickad till receptionen för att klaga vilket ledde till ett nytt rum på andra våningen som vart fräschare och större. Plus mera kaffe, hehe. Så något bra fick vi ut av det hela även om Helen vart rejält sur för att hon vart tvungen att byta rum.
Nu kollar vi på TV och ska ut och äta sedan antar jag.
Tillbaka från en tur i stan, dock inte Alcatraz vars sista färja tydligen gått. Vi gick på SF's kända gator som är kullar i massor. Måste säga att det kunde vara lite mera plant för "grandpa", haha. Vart fint och fränt att gå på dem bergochdalbaneliknande gatorna som setts i många filmer, som i en av mina favoritfilmer; Bullit.
Sedan hamna vi ungefär i Downtown, eller snarare vid Lombard Street; the world's crookedest street. Den går då som en orm ålar. Tog någon bild där med och på kullarna.
Ungefär nu började det regna vilket vart skönt på ett sätt eftersom min forsande svett doldes, haha. Vi gick på kända Embarcaero, vid pirarna, och kolla på lite affärer och så innan vi bestämde oss för att söka skydd på närmsta Starbucks. Fasens, jag som verkligen inte ville vara på den kedjan men inte orkar man säga emot Helen, haha.
Efter kaffet for vi tillbaka på Embarcadero för jag ville ta en bild på Rolling Stones högkvarter som ligger någonstans där men bestämde oss för att ge upp och ta "rälsbussen" (spårvagnen, haha) tillbaka till motellet.
Fullt på den vart det och en aggressiv och pårökt neger där som skrek och hade sig. Som tur för dem framme i vagnen så åkte han inte med länge. Mycket mera hemlösa här i SF än i LV men det beror ju förstås på områden med.
Vi steg av nära motellet, går till rummet och jag ska och fjöla då jag möts av ett läckande takfönster på dasset. Jag blev förstås ivägskickad till receptionen för att klaga vilket ledde till ett nytt rum på andra våningen som vart fräschare och större. Plus mera kaffe, hehe. Så något bra fick vi ut av det hela även om Helen vart rejält sur för att hon vart tvungen att byta rum.
Nu kollar vi på TV och ska ut och äta sedan antar jag.
USA - Del VIII
Beck's, 11:36 PM, 3/11
Åter ett nytt ställe, San Francisco, och ännu ett hotell. Skrev inget igår så ska ta gårdagen kort med.
Vi lämna LV tidigt, Helen körde först, och vi drog iväg. Istället för vägen genom Yosemite National Park så visa GPS:en att vi skulle tillbaka till Barstow och sedan svänga av mot SF. Vägen vart rätt så händelselös förutom ett par händelser efter vägen.
Vi åt på ännu en amerikansk ikon, McDonalds, och kalla mig tokig men godare än Taco Bell och KFC vart det. Stor skillnad på McD här och i Sverige; här är det faktiskt genuint gott. Tog en angus med bacon, finns bara på Burger King i Sverige, och den vart mycket god. Helen körde på caesar's salad utan den feta dressingen. Är det inte dressingen som gör den till just en caesars, haha? Vad vet jag.
Sedan tog vi en bakväg från "Smallville, USA" och det vart ett bra val eftersom vi åkte genom ett område med väderkvarnar, egentligen vindkrafverk, och det vart mååånga sådana. Rätt så mäktigt vill jag påstå.
Senare så såg vi mitt favoritalternativ till el nämligen ett kärnkraftverk. Ett rätt så stort sådant, såg precis ut som våra svenska förstås. För övrigt är kärnkraftverk det enda riktiga alternativet; iallafall enligt mig.
Efter detta såg Helen något mindre trevligt, nämligen en överkörd hund på motorvägen. Hon blev sur och nedstämd efter denna syn, vilket är bra. Själv kan jag inte identifiera mig med djur eller människor heller för den delen. Jag är inte alls empatisk antar jag, skulle nog inte klara av det rent känslomässigt.
Sedan kom vi till SF och jag körde in i staden. Helen lovade att köra mig förbi San Quentin (fängelset där Johnny Cash spelade) men vi får se hur det blir med den saken, haha. Men Helen är väl trött antar jag.
Vi körde över SF Bay Bridge som tydligen vart en "toll bridge" vilket innebar att vi fick betala fyra dollar för att köra in i staden.
GPS:en ledde oss till det hotell vi först tänkt oss men det fanns inga P-platser på dem vanliga gatorna där, inga parkeringsrutor, så vi valde ett annat ställe, Beck's, med riktig parkeringsplats, hehe. Stället fanns också med på Helens lista över tänkbara hotell/motell i staden och det vart okej trots att vi glömde slå på värmen så vi frös lite inatt, hehe. Vi väcktes även tidigt på morgonen eftersom vi bor på högsta våningen och dem lägger om taket vilket vart högljutt.
Hotellet ligger rätt så centralt, nog för mig, och har TV med CNN vilket är viktigt, hehe. Har blivit som en daglig drog även om nyheterna angående valet bara är depressiva.
På tal om droger så körde jag dem sista timmarna till SF och kunde inte ta en lössnus. Hade fruktansvärd huvudvärk, darriga händer och blev nästan rejält sur på slutet. Tack Helen för att du står ut med mig och mitt behov.
Idag ska vi till Alcatraz, centrum samt Golden Gate Park. Det är iallafall planerna.
Skriver sen.
Åter ett nytt ställe, San Francisco, och ännu ett hotell. Skrev inget igår så ska ta gårdagen kort med.
Vi lämna LV tidigt, Helen körde först, och vi drog iväg. Istället för vägen genom Yosemite National Park så visa GPS:en att vi skulle tillbaka till Barstow och sedan svänga av mot SF. Vägen vart rätt så händelselös förutom ett par händelser efter vägen.
Vi åt på ännu en amerikansk ikon, McDonalds, och kalla mig tokig men godare än Taco Bell och KFC vart det. Stor skillnad på McD här och i Sverige; här är det faktiskt genuint gott. Tog en angus med bacon, finns bara på Burger King i Sverige, och den vart mycket god. Helen körde på caesar's salad utan den feta dressingen. Är det inte dressingen som gör den till just en caesars, haha? Vad vet jag.
Sedan tog vi en bakväg från "Smallville, USA" och det vart ett bra val eftersom vi åkte genom ett område med väderkvarnar, egentligen vindkrafverk, och det vart mååånga sådana. Rätt så mäktigt vill jag påstå.
Senare så såg vi mitt favoritalternativ till el nämligen ett kärnkraftverk. Ett rätt så stort sådant, såg precis ut som våra svenska förstås. För övrigt är kärnkraftverk det enda riktiga alternativet; iallafall enligt mig.
Efter detta såg Helen något mindre trevligt, nämligen en överkörd hund på motorvägen. Hon blev sur och nedstämd efter denna syn, vilket är bra. Själv kan jag inte identifiera mig med djur eller människor heller för den delen. Jag är inte alls empatisk antar jag, skulle nog inte klara av det rent känslomässigt.
Sedan kom vi till SF och jag körde in i staden. Helen lovade att köra mig förbi San Quentin (fängelset där Johnny Cash spelade) men vi får se hur det blir med den saken, haha. Men Helen är väl trött antar jag.
Vi körde över SF Bay Bridge som tydligen vart en "toll bridge" vilket innebar att vi fick betala fyra dollar för att köra in i staden.
GPS:en ledde oss till det hotell vi först tänkt oss men det fanns inga P-platser på dem vanliga gatorna där, inga parkeringsrutor, så vi valde ett annat ställe, Beck's, med riktig parkeringsplats, hehe. Stället fanns också med på Helens lista över tänkbara hotell/motell i staden och det vart okej trots att vi glömde slå på värmen så vi frös lite inatt, hehe. Vi väcktes även tidigt på morgonen eftersom vi bor på högsta våningen och dem lägger om taket vilket vart högljutt.
Hotellet ligger rätt så centralt, nog för mig, och har TV med CNN vilket är viktigt, hehe. Har blivit som en daglig drog även om nyheterna angående valet bara är depressiva.
På tal om droger så körde jag dem sista timmarna till SF och kunde inte ta en lössnus. Hade fruktansvärd huvudvärk, darriga händer och blev nästan rejält sur på slutet. Tack Helen för att du står ut med mig och mitt behov.
Idag ska vi till Alcatraz, centrum samt Golden Gate Park. Det är iallafall planerna.
Skriver sen.
USA - Del VII
Motel 6, 10,37 PM, 1/11
Ännu en dag i LV, våran sista hela dag här, och vi har väl hunnit med en hel del igen. Vi vaknade och for på Fremont Street för att handla lite innan vi for en sväng med bilen med mig vid ratten. Igen, hehe. Igår såg vi ju som sagt Vegas-skylten från fel sida så idag ska vi få den från rätt sida förstås. Blev en lång tur eftersom det inte är det lättaste eller bästa att vända på Strippen så vi for till Henderson, min plan, och vände. Sedan in på Bermuda Road som går ut från Strippen och förbi flygfältet, McCarran International Airport. Stor flygplats med massa flyg som lyfter och landar. Den ligger nästan mitt inne i staden som ni kanske förstår.
Före detta så hamna vi lite fel, Henderson kanske inte vart bästa vägen, hehe, och detta fick Helens sur-på-henrik-o-meter att stiga men det höll inte alltför länge; som vanligt, haha. Vi svängde in på Strippen och Helen tog bilder på skylten medans jag körde, lite söligare än vanligt. Man blir aldrig trött på Strippen eller Nevadalandskapet, iallafall inte jag.
Sedan tillbaka till motellet och lunch/frukostshopping för morgondagen så vi har något att äta och dricka. Sedan tillbaka och slå ihjäl tid tills mörkret infaller.
På kvällen blev det debatt om vem som skulle köra på natten på Strippen och jag vart trött på att köra samt barnslig så jag nästan vägrade men tack och lov så gav inte Helen upp så det blev jag som fick köra. Hade haft ångest om jag inte kört; det vart verkligen fränt att köra där på kvällen kan jag då säga.
Före detta hann vi med att vara på Taco Bell och precis som med KFC så vart det gott men inte alls så gott som man trott. Kassörskan frågade oss vart vi kom ifrån och först hörde hon av någon anledning Greenland, haha. Detta missförstånd redde vi dock ut, hehe.
Efter the Strip by Night for vi till motellet och kolla TV tills Helen kom på den ljusa idéen att styla mitt hår mer likt McCains med hårgrejs, majonnäs och chips, haha. Hon är då allt bra störd men det gillar jag. Tyvärr, haha.
Imorgon ska vi upp tidigt så vi lägger oss efter att Helen duschat färdigt.
Ännu en dag i LV, våran sista hela dag här, och vi har väl hunnit med en hel del igen. Vi vaknade och for på Fremont Street för att handla lite innan vi for en sväng med bilen med mig vid ratten. Igen, hehe. Igår såg vi ju som sagt Vegas-skylten från fel sida så idag ska vi få den från rätt sida förstås. Blev en lång tur eftersom det inte är det lättaste eller bästa att vända på Strippen så vi for till Henderson, min plan, och vände. Sedan in på Bermuda Road som går ut från Strippen och förbi flygfältet, McCarran International Airport. Stor flygplats med massa flyg som lyfter och landar. Den ligger nästan mitt inne i staden som ni kanske förstår.
Före detta så hamna vi lite fel, Henderson kanske inte vart bästa vägen, hehe, och detta fick Helens sur-på-henrik-o-meter att stiga men det höll inte alltför länge; som vanligt, haha. Vi svängde in på Strippen och Helen tog bilder på skylten medans jag körde, lite söligare än vanligt. Man blir aldrig trött på Strippen eller Nevadalandskapet, iallafall inte jag.
Sedan tillbaka till motellet och lunch/frukostshopping för morgondagen så vi har något att äta och dricka. Sedan tillbaka och slå ihjäl tid tills mörkret infaller.
På kvällen blev det debatt om vem som skulle köra på natten på Strippen och jag vart trött på att köra samt barnslig så jag nästan vägrade men tack och lov så gav inte Helen upp så det blev jag som fick köra. Hade haft ångest om jag inte kört; det vart verkligen fränt att köra där på kvällen kan jag då säga.
Före detta hann vi med att vara på Taco Bell och precis som med KFC så vart det gott men inte alls så gott som man trott. Kassörskan frågade oss vart vi kom ifrån och först hörde hon av någon anledning Greenland, haha. Detta missförstånd redde vi dock ut, hehe.
Efter the Strip by Night for vi till motellet och kolla TV tills Helen kom på den ljusa idéen att styla mitt hår mer likt McCains med hårgrejs, majonnäs och chips, haha. Hon är då allt bra störd men det gillar jag. Tyvärr, haha.
Imorgon ska vi upp tidigt så vi lägger oss efter att Helen duschat färdigt.
USA - Del VI
Motel 6, 10:50 PM, 31/10
Morgonen började med att nåpon med 031 som riktnummer ringde till Helens mobil. Visade sig att det vart Forex som hade en fråga vilket ordnade sig till slut. Efter detta for vi ut och handla frukost, inge gratis frukost här inte, och jag måste säga att morgonvädret, särskilt med lite moln, är ytterst behagligt.
Vi stack till motellet och åt gott och väl innan vi hoppa in i bilen, jag körde som vanligt, haha, och styrde kosan mot Boulder City och det människoskapade under; Hoover Dam. Vägen dit vart lugn så man kunde bränna på rätt så rejält så fort man lämnat LV. Blev dock en varm dag så AC:n gick hela tiden under bilfärden.
Nära dammen börjar vägen slingra sig eftersom man kör ner till Black Canyon vilket är namnet på stället där dammen ligger eller rättare sagt så är ju Black Canyon förstås en del av Coloradofloden. Lake Mead är för övrigt reservoarsjön som bildats. Eftersom vägen börja slingra sig så vart man tvungen att sänka hastigheten, ibland var den lagstadgade farten nere på 25 mph. Kan bara tänka mig vad mamma sagt om den vägen, haha.
Väl där så hamnar jag efter en polisbil som stannar efter ett tag på slutet av dammen. Han vinkar med handen genom rutan och jag tolkar det som att han vill att jag ska köra förbi honom. Jag börjar köra om honom innan jag inser att han vinkar fram fotgängare, haha. Jag fick backa tillbaka till min plats och vart lite nervös för vad polisen skulle göra men trots att han såg så gjorde han inget, haha. Snällt, hehe.
Vi parkera bilen ett stenkast ifrån dammen och steg ut; jäääklar det vart varmt där ska jag säga er men så är det ju mitt i öknen mellan Nevada och Arizona. Vi parkera på Arizonasidan för övrigt så vi har nu besökt tre stater i USA, hehe.
Jag tog en massa bilder på dammen men Helen tog bara ett par; hon såg inte det jag såg i dammen, haha. Men vi har olika smak förstås samt att hon älskar sitt LA, hehe. Hon blev även lite förbittrad på mig eftersom jag glömde vattenflaskan i bilen, hehe. Så farligt vart det inte tyckte jag trots att jag är den som svettas värst av oss två; utan tvekan. Men jag köpte henne en ny vattenflaska och efter det blev hon väl lite gladare antar jag.
Hon blir irriterad på mig alltid då och då men tyvärr är det väl inte mycket jag kan göra för jag har många, många brister och fortfarande för omogen för att inse att jag behöver bättra på mig. Jag gör mitt bästa men tankspridd är jag, även seg och trög. Nåväl, sånt är livet.
Helen däremot blir jag aldrig sur eller irriterad på; hon är helt enkelt inte den sortens person jag kan bli det på antar jag. Eller visst kan det hända ytterst sällan men då beror det snarare på andra saker som inte har med henne att göra. Det finns endast två personer jag vet om som jag är på detta sätt och det är Helen samt min Anna. Jag gör allt för dem med ett leende på läpparna och tänker inte vad det innebär för mig; inte för att dem har höga krav på mig förstås. Men dem förtjänar båda det; Anna för att hon är min älskade syster och bästa vän och Helen är min bästa vän med och jag älskar henne för det. Ibland blir dock Helen sur på mig för att jag gör allt hon ber om, haha, men jag gillar mitt sätt och fortsätter med det, hehe.
Nog om detta då, haha. Vi gick hursomhelst på dammen, kolla på den och landskapet samt souvenirshoppen (där jag köpte vattnet då, haha). Man måste vara där för att förstå det enorma med att vara på dammen och se resultatet av många års slit. Fantastiskt.
Sedan vart det dags att fara tillbaka till bilen och svetten forsa, iallafall på mig. Vi starta återfärden och körde tillbaka till Nevada och programmera GPS:en mot The Strip. Först stannade vi dock och tankade vilket visade sig vara lite mera komplicerat än förväntat, haha. Dem har två olika sorters pumpar, vad jag vet, och den här vart den krångligare, haha. Men nu kan man dem förstås.
Dags att se den riktiga Strippen alltså och återigen vart jag föraren, haha. Hann även med att glo en massa och peka ut landmärken och kasinon där, haha, medans Helen skötte kamerorna så vi fick lite bilder förstås, hehe. Mycket vackra och stora byggnader samt myriader av dem så det är lite onödigt att räkna upp alla men om ni hört talas om dem så har vi säkert sett dem, hehe. Vi såg även den kända Las Vegas-skylten fast bakifrån p.g.a. mycket trafik så att vi inte kunde vända om så vi såg inte "rätt" sida så imorgon gör vi ett nytt försök.
På väg till hotellet bestämde vi oss för att äta på Kentucky Fried Chicken. Det vart gott men inte alls så gott som väntat; man kan visst fritera saker för mycket, haha. Efter det så for vi tillbaka till motellet genom ett vanligt bostandsområde som Helen beskrev på detta sätt; "söta hus men ändå ghetto", haha. Enough said. Vart Halloweendekorationer men inte så många just i det området vilket kan ses som lite förvånande förstås.
Tillbaka på motellet så har vi betett oss stört, haha, precis som vanligt då. Lite interna skämt i stil med att Helen kom på mig fast med en tub salva, haha. Det säger väl nog mycket om kvalitetén på skämten, haha. Vi såg även film och slötitta TV och vi ska nog sova snart trots att det är Halloween ute, vi är rätt så trötta båda två. Så är det men med Helen har man inte tråkigt iallafall.
Morgonen började med att nåpon med 031 som riktnummer ringde till Helens mobil. Visade sig att det vart Forex som hade en fråga vilket ordnade sig till slut. Efter detta for vi ut och handla frukost, inge gratis frukost här inte, och jag måste säga att morgonvädret, särskilt med lite moln, är ytterst behagligt.
Vi stack till motellet och åt gott och väl innan vi hoppa in i bilen, jag körde som vanligt, haha, och styrde kosan mot Boulder City och det människoskapade under; Hoover Dam. Vägen dit vart lugn så man kunde bränna på rätt så rejält så fort man lämnat LV. Blev dock en varm dag så AC:n gick hela tiden under bilfärden.
Nära dammen börjar vägen slingra sig eftersom man kör ner till Black Canyon vilket är namnet på stället där dammen ligger eller rättare sagt så är ju Black Canyon förstås en del av Coloradofloden. Lake Mead är för övrigt reservoarsjön som bildats. Eftersom vägen börja slingra sig så vart man tvungen att sänka hastigheten, ibland var den lagstadgade farten nere på 25 mph. Kan bara tänka mig vad mamma sagt om den vägen, haha.
Väl där så hamnar jag efter en polisbil som stannar efter ett tag på slutet av dammen. Han vinkar med handen genom rutan och jag tolkar det som att han vill att jag ska köra förbi honom. Jag börjar köra om honom innan jag inser att han vinkar fram fotgängare, haha. Jag fick backa tillbaka till min plats och vart lite nervös för vad polisen skulle göra men trots att han såg så gjorde han inget, haha. Snällt, hehe.
Vi parkera bilen ett stenkast ifrån dammen och steg ut; jäääklar det vart varmt där ska jag säga er men så är det ju mitt i öknen mellan Nevada och Arizona. Vi parkera på Arizonasidan för övrigt så vi har nu besökt tre stater i USA, hehe.
Jag tog en massa bilder på dammen men Helen tog bara ett par; hon såg inte det jag såg i dammen, haha. Men vi har olika smak förstås samt att hon älskar sitt LA, hehe. Hon blev även lite förbittrad på mig eftersom jag glömde vattenflaskan i bilen, hehe. Så farligt vart det inte tyckte jag trots att jag är den som svettas värst av oss två; utan tvekan. Men jag köpte henne en ny vattenflaska och efter det blev hon väl lite gladare antar jag.
Hon blir irriterad på mig alltid då och då men tyvärr är det väl inte mycket jag kan göra för jag har många, många brister och fortfarande för omogen för att inse att jag behöver bättra på mig. Jag gör mitt bästa men tankspridd är jag, även seg och trög. Nåväl, sånt är livet.
Helen däremot blir jag aldrig sur eller irriterad på; hon är helt enkelt inte den sortens person jag kan bli det på antar jag. Eller visst kan det hända ytterst sällan men då beror det snarare på andra saker som inte har med henne att göra. Det finns endast två personer jag vet om som jag är på detta sätt och det är Helen samt min Anna. Jag gör allt för dem med ett leende på läpparna och tänker inte vad det innebär för mig; inte för att dem har höga krav på mig förstås. Men dem förtjänar båda det; Anna för att hon är min älskade syster och bästa vän och Helen är min bästa vän med och jag älskar henne för det. Ibland blir dock Helen sur på mig för att jag gör allt hon ber om, haha, men jag gillar mitt sätt och fortsätter med det, hehe.
Nog om detta då, haha. Vi gick hursomhelst på dammen, kolla på den och landskapet samt souvenirshoppen (där jag köpte vattnet då, haha). Man måste vara där för att förstå det enorma med att vara på dammen och se resultatet av många års slit. Fantastiskt.
Sedan vart det dags att fara tillbaka till bilen och svetten forsa, iallafall på mig. Vi starta återfärden och körde tillbaka till Nevada och programmera GPS:en mot The Strip. Först stannade vi dock och tankade vilket visade sig vara lite mera komplicerat än förväntat, haha. Dem har två olika sorters pumpar, vad jag vet, och den här vart den krångligare, haha. Men nu kan man dem förstås.
Dags att se den riktiga Strippen alltså och återigen vart jag föraren, haha. Hann även med att glo en massa och peka ut landmärken och kasinon där, haha, medans Helen skötte kamerorna så vi fick lite bilder förstås, hehe. Mycket vackra och stora byggnader samt myriader av dem så det är lite onödigt att räkna upp alla men om ni hört talas om dem så har vi säkert sett dem, hehe. Vi såg även den kända Las Vegas-skylten fast bakifrån p.g.a. mycket trafik så att vi inte kunde vända om så vi såg inte "rätt" sida så imorgon gör vi ett nytt försök.
På väg till hotellet bestämde vi oss för att äta på Kentucky Fried Chicken. Det vart gott men inte alls så gott som väntat; man kan visst fritera saker för mycket, haha. Efter det så for vi tillbaka till motellet genom ett vanligt bostandsområde som Helen beskrev på detta sätt; "söta hus men ändå ghetto", haha. Enough said. Vart Halloweendekorationer men inte så många just i det området vilket kan ses som lite förvånande förstås.
Tillbaka på motellet så har vi betett oss stört, haha, precis som vanligt då. Lite interna skämt i stil med att Helen kom på mig fast med en tub salva, haha. Det säger väl nog mycket om kvalitetén på skämten, haha. Vi såg även film och slötitta TV och vi ska nog sova snart trots att det är Halloween ute, vi är rätt så trötta båda två. Så är det men med Helen har man inte tråkigt iallafall.
USA - Till Släktingar och Familj
Bara så ni vet; det dracks med enooorm måtta. Någon öl till maten (vin för Helen) och någon enstaka grogg innan man la sig. Absolut inget att oroa sig för. Bara så ni vet, hehe.
USA - Del V
Motel 6, 07:06 PM, 30/10
Tillbaka till hotellet nu efter en massa saker man redan hunnit se. Glömde förresten nämna NHP (Nevada Highway Patrol) vars bilar man såg ett par av, varav en prata med en förare som kört av vägen. DUI, kanske. Nåväl, nog om det.
Vi for ut att äta som sagt men först kolla vi på Fremont Avenue som är en del av gamla LV och ett ställe dit många av stadens locals går när dem vill spela. Det ligger en bit från Strippen och är mindre turisttätt.
Mycket folk på Fremont, lillalilla Strippen, och vad ser vi endast ett stenkast från Binions Horseshoe Casino (före detta The Mint, hem för The Mint 400-tävlingen) om inte en man, kanske 30 år, utklädd till just Hunter, haha. Skjorta, "rätt" brillor, cigarret i hållare och till och med håret rakat i samma flint, hehe. Liknande gångstil med även om jag tyckt min är bättre, hehe. Lite onyttig hybris skadar inte (även om jag själv kalla det onyttigt, haha).
Sedan gick vi omkring där, kolla på ett par NASCAR-bilar, en snygg kustombåge samt en Chip Foose Shelby som vart utställd där som ett pris. Fullt med blinkande ljus förstås och alla ställen hade sin egen musik som strömma ut och mötte en; precis som det ska vara i denna stad om man frågar mig. Imorgon far vi dock till riktiga Strippen och se oss om där.
Vi vart även inne på Binions och kolla; gick på samma golv (mer eller mindre) som beträtts av Hunter, hehe. Efter det vart Helen hungrig och bitter och ville äta. Haha, skoja bara, hon vart inte bitter. Vi gick till en irländsk restaurang/pub, Hennessy's, där jag tog en Western Burger med chips (chips i stil med Estrella-chips då, inte pommes) och Helen tog en California Citrus Salad. Kanske för att hon gillar Kalifornien, vad vet jag, haha. Stora portioner och snygg servitris, hehe.
Just ja, före det köpte vi lite souvenirer och vykort med. Helen "köpte" mig en Vegas tändare med ordet Grandpa på, haha; mitt smeknamn, lång historia.
Efter våran första riktiga middag i USA drog vi mot motellet men först så passa jag på att gå in i en liquor store för att se om jag kunde köpa ut. Jag frågade hon i kassan om jag fick köpa öl trots att jag hade passet på hotellet och hon kollade på mig och sa; "yeah, you were here earlier, right?" Mitt svar? "Yeah, that was me", haha. Fick alltså mina öl, Beck's, och så tog jag kryddig beef jerky med. Dessa dracks och åts på hotellet i bara kallingar efter duschen; riktigt amerikanskt, haha. Plus i kanten för att det reta Helen med hoppas jag, haha.
Nu kollar vi TV, CNN, och är förstås massa valprat men sedan ska vi sova. Härligt att vara här under valet förstås, särskilt med "stilige" Anderson Cooper och hans AC360 på CNN, haha. Massa roliga reklmar igen på TV.
Nu släckte Helen ljuset, dags att sova med andra ord, haha.
USA - Del IV
Motel 6, 02:57 PM, 30/10
Nu är vi i LV på Motel 6 där vi ska sova i tre nätter, tills på söndag alltså; då drar vi vidare till SF. Fräscht rum och vi har bilen just utanför fast en våning under då. Vi lämna hotellet i Barstow och körde till en äkta amerikansk truck stop där vi köpte färdkost. Inte för att jga behövde mycket för min (gratis) frukost på hotellet; bacon- och äggmacka, muffins, fruktsallad, yoghurt, rostmacka, äpple, apelsinjuice och säkert något mera jag glömt. Helen kollade på mig med avsmak men är det gratis så är det GRATIS, hehe. Då äter man sig mätt och lite till för den goda sakens skull.
Efter stoppet tog Helen över ratten och vi körde till motorvägen, I-15, och brände mot LV, 160 miles (ca. 260 km) bort. Samma väg, inga svängar eller något. Enda stoppet vart ca. 85 miles före LV då jag tog över och körde resten av vägen samt till hotellet vilket Helen inte ville göra. Rätt så lagom med trafik tills vi närma oss staden förstås. Många bilder togs av Helen för min räkning, öknen är då vacker.
Rejäla köer före staden, mycket krypkörande med andra ord. Vi svänger av motorvägen och börjar ta småvägar för att komma till motellet och när vi stannar vid ett rödljus så ser jag stort i bakspegeln; POLICE. Lite nervöst med en snutbil i häcken men det gick bra förstås, hehe. Vi kom till motellet, checka in. Fin TV fick vi med, den använder Helen just nu för att kolla på Ellen och Paris. Har väl inget val än att kolla på det jag med, haha. Efter detta ska vi ut och äta.
Nu är vi i LV på Motel 6 där vi ska sova i tre nätter, tills på söndag alltså; då drar vi vidare till SF. Fräscht rum och vi har bilen just utanför fast en våning under då. Vi lämna hotellet i Barstow och körde till en äkta amerikansk truck stop där vi köpte färdkost. Inte för att jga behövde mycket för min (gratis) frukost på hotellet; bacon- och äggmacka, muffins, fruktsallad, yoghurt, rostmacka, äpple, apelsinjuice och säkert något mera jag glömt. Helen kollade på mig med avsmak men är det gratis så är det GRATIS, hehe. Då äter man sig mätt och lite till för den goda sakens skull.
Efter stoppet tog Helen över ratten och vi körde till motorvägen, I-15, och brände mot LV, 160 miles (ca. 260 km) bort. Samma väg, inga svängar eller något. Enda stoppet vart ca. 85 miles före LV då jag tog över och körde resten av vägen samt till hotellet vilket Helen inte ville göra. Rätt så lagom med trafik tills vi närma oss staden förstås. Många bilder togs av Helen för min räkning, öknen är då vacker.
Rejäla köer före staden, mycket krypkörande med andra ord. Vi svänger av motorvägen och börjar ta småvägar för att komma till motellet och när vi stannar vid ett rödljus så ser jag stort i bakspegeln; POLICE. Lite nervöst med en snutbil i häcken men det gick bra förstås, hehe. Vi kom till motellet, checka in. Fin TV fick vi med, den använder Helen just nu för att kolla på Ellen och Paris. Har väl inget val än att kolla på det jag med, haha. Efter detta ska vi ut och äta.
Just a Country Boy
You keep on nagging and pointing out
Flaws and faults; I should change you tell me
You're not happy with just me, oh no
But I won't change; I'm just a country boy
"Champagne and small salads; hell no
Bourbon and steak wins, hands down
No suits, just my worn out clothes, yeah
I'm only a blue collar, dirt poor country boy"
Fishing and rowing on a muddy lake
Toiling away, planting on the dirty soil
Working hard but we sure party hard too
You stick to yours and pretend; I'm still just a country boy
"Chorus"
Take me or leave me
Yeah, take this country boy or hit the road
We don't like to pretend, we play it straight
"Chorus"
We sure play it straight and treat you right
Try it, I'm just a country boy, yeah, a country boy
And that's how I'll stay
By H.R.P.
USA - Del III
Holiday Inn, Barstow, 08:34 AM, 30/10
Första natten i USA är nu avklarad och det vart jäkla skönt med sömn måste jag säga även om jag sovit oroligt. Verkar som om mina konstiga drömmar och sömngångarperiod har kommit tillbaka; stackars Helen, haha. Väckte henne redan i Göteborg. Här har jag drömt en massa konstigt redan t.ex. att jag gått i sömnen (i sömnen, haha), förtstört rummet, TV:n och sedan fått haffa efter mig, haha.
Nu är Helen och duschar och jag skriver detta och kollar på CNN. Obama talar i Sarasota, FL, och jäklar man blir sur på honom ibland, haha. Inga kritiker som kollar upp det han säger i realtid så han får säga vad han vill förstås.
Sedan är det mycket...
Reklam på TV för sluta-röka-läkemedel. Biverkningar inkluderar konstiga och verklighetstrogna drömmar, sömnproblem, illamående, yrsel och självmordstankar. Nog finns det massa konstiga läkemedel och här kan man se roliga reklamer med långa listor på biverkningar. Ett läkemedel hade över 50 % av reklamtiden en lista på biverkningar.
Sedan är det mycket prat om Obamas drygt 30 minuter långa valfilm som sändes på sju nätverk samtidigt. 30 minuter på sju nätverk... Obama som pratar om dåliga ekonomiska tider men själv har han nog mycket för att köpa upp så pass mycket tid på så många TV-nätverk samt skjuta upp starten av den dagens football-match. Sjukt, vidrigt och falskt mot dem som donerat åt honom. En 30 minuters film ses inte av många, inte hela iallafall. Det är bara ett sätt att skryta och verka mera aktiv. Hyckleri på hög nivå enligt mig.
Både CA och NV, särskilt CA, är stater som båda kommer att gå till Obama vilket är synd. Mycket synd. Men nåväl, min röst räknas inte.
Helen är fortfarande i badrummet så jag får kolla TV och vänta tills vi drar till frukosten. Sedan blir det en sista check av rummet, betalning och sedan drar vi ut på vägen igen och styr kosan mot LV. Antar Helen ska köra först denna gång men det blir jag som får köra in i LV och hitta hotellet, hehe.
Förresten är vädret här fint (59 F) och vackert landskap; öken och ren luft så långt ögat når. Jag gillar Norrland och dess skogar men detta landskap kommer på en fin andraplats.
Skriver sedan.
Första natten i USA är nu avklarad och det vart jäkla skönt med sömn måste jag säga även om jag sovit oroligt. Verkar som om mina konstiga drömmar och sömngångarperiod har kommit tillbaka; stackars Helen, haha. Väckte henne redan i Göteborg. Här har jag drömt en massa konstigt redan t.ex. att jag gått i sömnen (i sömnen, haha), förtstört rummet, TV:n och sedan fått haffa efter mig, haha.
Nu är Helen och duschar och jag skriver detta och kollar på CNN. Obama talar i Sarasota, FL, och jäklar man blir sur på honom ibland, haha. Inga kritiker som kollar upp det han säger i realtid så han får säga vad han vill förstås.
Sedan är det mycket...
Reklam på TV för sluta-röka-läkemedel. Biverkningar inkluderar konstiga och verklighetstrogna drömmar, sömnproblem, illamående, yrsel och självmordstankar. Nog finns det massa konstiga läkemedel och här kan man se roliga reklamer med långa listor på biverkningar. Ett läkemedel hade över 50 % av reklamtiden en lista på biverkningar.
Sedan är det mycket prat om Obamas drygt 30 minuter långa valfilm som sändes på sju nätverk samtidigt. 30 minuter på sju nätverk... Obama som pratar om dåliga ekonomiska tider men själv har han nog mycket för att köpa upp så pass mycket tid på så många TV-nätverk samt skjuta upp starten av den dagens football-match. Sjukt, vidrigt och falskt mot dem som donerat åt honom. En 30 minuters film ses inte av många, inte hela iallafall. Det är bara ett sätt att skryta och verka mera aktiv. Hyckleri på hög nivå enligt mig.
Både CA och NV, särskilt CA, är stater som båda kommer att gå till Obama vilket är synd. Mycket synd. Men nåväl, min röst räknas inte.
Helen är fortfarande i badrummet så jag får kolla TV och vänta tills vi drar till frukosten. Sedan blir det en sista check av rummet, betalning och sedan drar vi ut på vägen igen och styr kosan mot LV. Antar Helen ska köra först denna gång men det blir jag som får köra in i LV och hitta hotellet, hehe.
Förresten är vädret här fint (59 F) och vackert landskap; öken och ren luft så långt ögat når. Jag gillar Norrland och dess skogar men detta landskap kommer på en fin andraplats.
Skriver sedan.
Korkad utmaning, haha
Utmanad av: http://klenhelen.blogg.se
Regler:
♦ Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
♦ Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
♦ Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
♦ Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg
1. Gillar inte utmaningar
2. Har haft drömmar om att bli journalist, försvarsminister och advokat i mina dar
3. Gillar Disneyserien Hannah Montana, haha
4. Vet vart jag ska flytta efter universitetet
5. Är starkt troende, har vart kristen hela mitt liv
6. Är alltid glad
7. Gillar att göra massa saker för folk
Så där ja, nöjda, haha? Utmanar dock ingen, läser för få bloggar.
Regler:
♦ Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
♦ Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
♦ Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
♦ Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg
1. Gillar inte utmaningar
2. Har haft drömmar om att bli journalist, försvarsminister och advokat i mina dar
3. Gillar Disneyserien Hannah Montana, haha
4. Vet vart jag ska flytta efter universitetet
5. Är starkt troende, har vart kristen hela mitt liv
6. Är alltid glad
7. Gillar att göra massa saker för folk
Så där ja, nöjda, haha? Utmanar dock ingen, läser för få bloggar.
USA -Del II
Holiday Inn, Barstow, 09:50 PM, 29/10
"We were somewhere around Barstow on the edge of the desert when the fatigue began to take hold"
Flygningen över en del av Kanada och USA förflöt utan problem, inget att nämna egentligen förutom att Helen blev trevligt behandlad men "duad" medans jag blev kallad sir hela tiden. Måste vara min skrämmande teddybjörns fasad; det om något en paradox, hehe.
Vi landar på LAX utan problem och före det hann vi med att se lite av staden, trots att ingen av oss fick fönsterplats, och Helen såg Hollywoodskylten medans jag bara såg smog.
På flygplatsen fick vi lämna deklareringsblanketter (nej, jag har inte slagits för Nazityskland mellan åren 1933-1945, begått folkmord eller planerat att smuggla in levande sniglar i landet) och Helen får den äldre och skrattande "Border Agenten" medans jag får den utbrända och självmordsbenägna officer Napoles. Har aldrig hört någon säga "have a pleasant day" med sådant förakt, haha.
Efter det blev det lite mera frågor av en "Customs Agent" som vart söt och snäll enligt mig, hon fråga om mina studier och så, men Helen tyckte hon verka lite skrämmande eller så, haha. Olika smak antar jag, hehe.
Vi hämta ut bagaget och gick ut i värmen och jäklar det vart varmt samt palmer överallt. Jag svettades som en gris men lyckades trots det hitta hållplatsen där dem så kallade "Shuttlarna" till olika biluthyrningsfirmorna går och jag hitta rätt buss med så vi begav oss till Enterprise Rent-A-Car. Helen måste blivit förvånad att jag kunde, haha. Där fixade vi oss en bil, 2009 Toyota RAV-4, samt en GPS (mycket användbar) efter att han som jobbat där frågat massa, skrivit ned mera, kopierat pass och körkort och allmänt lekt med sin makt eller något.
Vi fick bil, GPS och försäkringar och begav oss ut med mig vid ratten på denna bil, en automat förstås. Vi, eller snarare jag, bestämde oss för att testa bilen och GPS:en genom att köra till Le Petit, hotellet vi ska bo på om en vecka i LA, och det gick väl sådär först, haha. I mina dagar före detta har jag kört automat i ca. 5 minuter totalt så handen ville alltid till växelspaken medans bena gärna leta efter kopplingen, haha.
Vi körde omkring en massa och lärde oss hur LA's vägnät såg ut och det vart minst sagt förvirrande jämfört med Skandinaviens nogranna och välplanerade. Men nu tror jag att det är rätt så okej, särskilt motorvägarna är inte alls mera oroande, det känns normalt att köra 70 mph på en motorväg med massa andra bilar nu. Detta trots att man kör automat och använder farthållare, haha.
Vi stanna vid en mack och inhandla middag och kvällsvard, läsk och kitkat, innan vi fortsatte våran färd, haha. Efter detta fick Helen köra och vi begav oss ut på stora motorvägen mot Sin City; Las Vegas, vårt försa stopp. Trodde vi. Planen vart att ta oss dit på samma dag men allt tog lite längre tid, det vart bland annat rusningstrafik, samt så vart vi båda mycket tröttare än vad vi trott så vi nöjde oss med att köra till Barstow, som ni gissat. Barstow ligger precis i början utav "Mojave Basin" vilket innebär att det är en massa öken här omkring; vackert som fasens trots att det är mörkt. Skulle vela bo i en stad som Barstow; en massa öken och sedan helt plötsligt en rätt så stor stad.
Rummet här är riktigt fint och lyxigt men ändå billigare än vad samma rum skulle kostat i Sverige. Vi får även gratis frukost på morgonen innan vi beger oss. Sängen är enorm, två täcken och en massa kuddar.
Nåväl, nu ska Helen och jag sova, god natt.
För mera USA...
...se Helens blogg; http://klenhelen.blogg.se/
Very funny
Very funny
USA - Del I
29/10, 15:10 (alla inlägg använder lokal tid förutom detta första)
Nu har vi kommit en bit på vägen, närmare bestämt är vi söderom Grönlands udde och framför oss har vi Stephenville, Kanada. Tro mig när jag säger att så här långt har jag aldrig vart hemifrån och inte hade jag planer på att göra det vid denna ålder än. Utvecklar detta kanske senare, nu blir det flashbacks
Helen och jag lämna Studiegången 03:40 med hjälp av en taxi från 020 och en förare med underliga backmanövrar, gaspåfyllningar samt en f.d. skokrämsmustasch á la Groucho Marx. Mycket underhållande må ni då tro.
Väl på Landvetter hade vi gott om tid så vi satte oss ned och drog massa skämt och även om dem vart av tvivelaktig moralt innehåll (som så ofta är fallet med oss) så höll dem iallafall klass. Något sånär.
Vi checka in bagaget i en automat så löser sig ett smärre problem, vi lämnar av oss väskorna och går till SS-kontrollen (Svensk Säkerhet, hehe). Helen, känd för att vara en högljudd pipare på just Landvetter varnar mig om just detta och visst; hon får larmet att tjuta. Vakten visiterar henne, inga fel funna, och efter en förträfflig kommentar av mig (din diet innehåller för mycket järn) så går vi in i utrikeshallen för ett flyg till London. Flyget dit går utan problem, inget att nämna om det.
Väl i London är det ortodoxa judar överallt, nästan så man tror man hamnat i Jerusalem, hehe. Vi hoppar in i transferbussen och där, DÄR, sitter hon; min lady Chatterley. Vem det vart vet ingen, det enda jag vet är att hon för evigt kommer att vara lady Chatterley of Buckingshire Manor för mig, hehe. Hon vart även medlem i BA Executive Club; lät flott.
Vi går hursomhelst till UA-disken, visar pass, får nya boardingkort och går till shoppingområdet för att slå ihjäl lite tid. Finns en fin affär där vid namn "World of Whiskies" där med, hehe.
Sedan blir det av till gaten (G52) och kanske 10 minuter innan boarding ropas VÅRA namn upp i högtalarsystemet och vi får snällt gå och prata med dem i Customer Service. Där visar det sig att en förälder med barn sitter vid våra platser och tydligen behövde extra utrymme så vi blev flyttade till Economy Plus vilket innebär extra benutrymme, hehe. Bra deal enligt mig. Skriver detta just där nu och skönt att kunna sträcka på bena.
Medans vi väntar på att få flyga från Heathrow vart vi inte särskilt pigga och då jäklar led kvalitén på mina skämt, men så snäll som Helen är så skrattar hon iallafall ibland, hehe. Även åt dem om sågverket men det är väl internt.
Vi kommer till slut ombord och sedan dess har vi fikat, kollat film, lyssnat musik, ätit lunch, spelat kort, vart på toa och så vidare. Har dock inte tagit en snus än, får ta det efter att jag skrivit färdigt detta. Helen sitter och skriver samtidigt just nu med om ni nu undra.
Har vart smärre turbulens hittills under flygturen och bältesskylten tändes igen precis men inget man oroar sig över precis.
Har hunnit med att be tre gånger redan idag, haha. Räcker med en förstås men antar det är en "ovana" jag fått från min kära mor. "Man kan aldrig be för lite men inte heller för mycket", så skulle jag formulera det hela. Ber för både mig och Helen och det vet hon nog. Sedan om hon uppskattar det vet jag ej, hehe, men det är tanken som räknas. Ber för att resan och dagen ska gå bra och utan missöden.
Nä, nu ska vi inte prata tro, det kan man ta senare under resan. Kan dock passa på att berätta att det skulle vara roligt att besöka en kyrka där och vara där under gudstjänst men det blir nog att göra ensam isåfall, haha. Nåväl, nog om det.
Förresten så färdas vi i en Boeing 777 med säteskonfigurationen 2-5-2. Höjd över havet är ca. 11000 meter och farten är just nu 780 km/h. Snart flyger vi över det amerikanska kontinenten för första gången. Det blir Kanada och staden Goose Bay som blir första landmärket på denna märkliga men intressanta kontitent.
/HK
Nu har vi kommit en bit på vägen, närmare bestämt är vi söderom Grönlands udde och framför oss har vi Stephenville, Kanada. Tro mig när jag säger att så här långt har jag aldrig vart hemifrån och inte hade jag planer på att göra det vid denna ålder än. Utvecklar detta kanske senare, nu blir det flashbacks
Helen och jag lämna Studiegången 03:40 med hjälp av en taxi från 020 och en förare med underliga backmanövrar, gaspåfyllningar samt en f.d. skokrämsmustasch á la Groucho Marx. Mycket underhållande må ni då tro.
Väl på Landvetter hade vi gott om tid så vi satte oss ned och drog massa skämt och även om dem vart av tvivelaktig moralt innehåll (som så ofta är fallet med oss) så höll dem iallafall klass. Något sånär.
Vi checka in bagaget i en automat så löser sig ett smärre problem, vi lämnar av oss väskorna och går till SS-kontrollen (Svensk Säkerhet, hehe). Helen, känd för att vara en högljudd pipare på just Landvetter varnar mig om just detta och visst; hon får larmet att tjuta. Vakten visiterar henne, inga fel funna, och efter en förträfflig kommentar av mig (din diet innehåller för mycket järn) så går vi in i utrikeshallen för ett flyg till London. Flyget dit går utan problem, inget att nämna om det.
Väl i London är det ortodoxa judar överallt, nästan så man tror man hamnat i Jerusalem, hehe. Vi hoppar in i transferbussen och där, DÄR, sitter hon; min lady Chatterley. Vem det vart vet ingen, det enda jag vet är att hon för evigt kommer att vara lady Chatterley of Buckingshire Manor för mig, hehe. Hon vart även medlem i BA Executive Club; lät flott.
Vi går hursomhelst till UA-disken, visar pass, får nya boardingkort och går till shoppingområdet för att slå ihjäl lite tid. Finns en fin affär där vid namn "World of Whiskies" där med, hehe.
Sedan blir det av till gaten (G52) och kanske 10 minuter innan boarding ropas VÅRA namn upp i högtalarsystemet och vi får snällt gå och prata med dem i Customer Service. Där visar det sig att en förälder med barn sitter vid våra platser och tydligen behövde extra utrymme så vi blev flyttade till Economy Plus vilket innebär extra benutrymme, hehe. Bra deal enligt mig. Skriver detta just där nu och skönt att kunna sträcka på bena.
Medans vi väntar på att få flyga från Heathrow vart vi inte särskilt pigga och då jäklar led kvalitén på mina skämt, men så snäll som Helen är så skrattar hon iallafall ibland, hehe. Även åt dem om sågverket men det är väl internt.
Vi kommer till slut ombord och sedan dess har vi fikat, kollat film, lyssnat musik, ätit lunch, spelat kort, vart på toa och så vidare. Har dock inte tagit en snus än, får ta det efter att jag skrivit färdigt detta. Helen sitter och skriver samtidigt just nu med om ni nu undra.
Har vart smärre turbulens hittills under flygturen och bältesskylten tändes igen precis men inget man oroar sig över precis.
Har hunnit med att be tre gånger redan idag, haha. Räcker med en förstås men antar det är en "ovana" jag fått från min kära mor. "Man kan aldrig be för lite men inte heller för mycket", så skulle jag formulera det hela. Ber för både mig och Helen och det vet hon nog. Sedan om hon uppskattar det vet jag ej, hehe, men det är tanken som räknas. Ber för att resan och dagen ska gå bra och utan missöden.
Nä, nu ska vi inte prata tro, det kan man ta senare under resan. Kan dock passa på att berätta att det skulle vara roligt att besöka en kyrka där och vara där under gudstjänst men det blir nog att göra ensam isåfall, haha. Nåväl, nog om det.
Förresten så färdas vi i en Boeing 777 med säteskonfigurationen 2-5-2. Höjd över havet är ca. 11000 meter och farten är just nu 780 km/h. Snart flyger vi över det amerikanska kontinenten för första gången. Det blir Kanada och staden Goose Bay som blir första landmärket på denna märkliga men intressanta kontitent.
/HK
USA-resan - Del 0
Här ska jag publicera mina anteckningar från resan för dem intresserade. I första hand är detta endast rent dagboksliknande inlägg som kommer i kronologisk ordning. Senare kommer jag att publicera tankar och texter som har med resan och mina upplevelser att göra, när jag orkar skriva ned dem vill säga.
Ikväll kommer bara första inlägget från resan, måste vila upp lite först.
- Dr. H.R.P.
Ikväll kommer bara första inlägget från resan, måste vila upp lite först.
- Dr. H.R.P.
