USA - Del I
29/10, 15:10 (alla inlägg använder lokal tid förutom detta första)
Nu har vi kommit en bit på vägen, närmare bestämt är vi söderom Grönlands udde och framför oss har vi Stephenville, Kanada. Tro mig när jag säger att så här långt har jag aldrig vart hemifrån och inte hade jag planer på att göra det vid denna ålder än. Utvecklar detta kanske senare, nu blir det flashbacks
Helen och jag lämna Studiegången 03:40 med hjälp av en taxi från 020 och en förare med underliga backmanövrar, gaspåfyllningar samt en f.d. skokrämsmustasch á la Groucho Marx. Mycket underhållande må ni då tro.
Väl på Landvetter hade vi gott om tid så vi satte oss ned och drog massa skämt och även om dem vart av tvivelaktig moralt innehåll (som så ofta är fallet med oss) så höll dem iallafall klass. Något sånär.
Vi checka in bagaget i en automat så löser sig ett smärre problem, vi lämnar av oss väskorna och går till SS-kontrollen (Svensk Säkerhet, hehe). Helen, känd för att vara en högljudd pipare på just Landvetter varnar mig om just detta och visst; hon får larmet att tjuta. Vakten visiterar henne, inga fel funna, och efter en förträfflig kommentar av mig (din diet innehåller för mycket järn) så går vi in i utrikeshallen för ett flyg till London. Flyget dit går utan problem, inget att nämna om det.
Väl i London är det ortodoxa judar överallt, nästan så man tror man hamnat i Jerusalem, hehe. Vi hoppar in i transferbussen och där, DÄR, sitter hon; min lady Chatterley. Vem det vart vet ingen, det enda jag vet är att hon för evigt kommer att vara lady Chatterley of Buckingshire Manor för mig, hehe. Hon vart även medlem i BA Executive Club; lät flott.
Vi går hursomhelst till UA-disken, visar pass, får nya boardingkort och går till shoppingområdet för att slå ihjäl lite tid. Finns en fin affär där vid namn "World of Whiskies" där med, hehe.
Sedan blir det av till gaten (G52) och kanske 10 minuter innan boarding ropas VÅRA namn upp i högtalarsystemet och vi får snällt gå och prata med dem i Customer Service. Där visar det sig att en förälder med barn sitter vid våra platser och tydligen behövde extra utrymme så vi blev flyttade till Economy Plus vilket innebär extra benutrymme, hehe. Bra deal enligt mig. Skriver detta just där nu och skönt att kunna sträcka på bena.
Medans vi väntar på att få flyga från Heathrow vart vi inte särskilt pigga och då jäklar led kvalitén på mina skämt, men så snäll som Helen är så skrattar hon iallafall ibland, hehe. Även åt dem om sågverket men det är väl internt.
Vi kommer till slut ombord och sedan dess har vi fikat, kollat film, lyssnat musik, ätit lunch, spelat kort, vart på toa och så vidare. Har dock inte tagit en snus än, får ta det efter att jag skrivit färdigt detta. Helen sitter och skriver samtidigt just nu med om ni nu undra.
Har vart smärre turbulens hittills under flygturen och bältesskylten tändes igen precis men inget man oroar sig över precis.
Har hunnit med att be tre gånger redan idag, haha. Räcker med en förstås men antar det är en "ovana" jag fått från min kära mor. "Man kan aldrig be för lite men inte heller för mycket", så skulle jag formulera det hela. Ber för både mig och Helen och det vet hon nog. Sedan om hon uppskattar det vet jag ej, hehe, men det är tanken som räknas. Ber för att resan och dagen ska gå bra och utan missöden.
Nä, nu ska vi inte prata tro, det kan man ta senare under resan. Kan dock passa på att berätta att det skulle vara roligt att besöka en kyrka där och vara där under gudstjänst men det blir nog att göra ensam isåfall, haha. Nåväl, nog om det.
Förresten så färdas vi i en Boeing 777 med säteskonfigurationen 2-5-2. Höjd över havet är ca. 11000 meter och farten är just nu 780 km/h. Snart flyger vi över det amerikanska kontinenten för första gången. Det blir Kanada och staden Goose Bay som blir första landmärket på denna märkliga men intressanta kontitent.
/HK
Nu har vi kommit en bit på vägen, närmare bestämt är vi söderom Grönlands udde och framför oss har vi Stephenville, Kanada. Tro mig när jag säger att så här långt har jag aldrig vart hemifrån och inte hade jag planer på att göra det vid denna ålder än. Utvecklar detta kanske senare, nu blir det flashbacks
Helen och jag lämna Studiegången 03:40 med hjälp av en taxi från 020 och en förare med underliga backmanövrar, gaspåfyllningar samt en f.d. skokrämsmustasch á la Groucho Marx. Mycket underhållande må ni då tro.
Väl på Landvetter hade vi gott om tid så vi satte oss ned och drog massa skämt och även om dem vart av tvivelaktig moralt innehåll (som så ofta är fallet med oss) så höll dem iallafall klass. Något sånär.
Vi checka in bagaget i en automat så löser sig ett smärre problem, vi lämnar av oss väskorna och går till SS-kontrollen (Svensk Säkerhet, hehe). Helen, känd för att vara en högljudd pipare på just Landvetter varnar mig om just detta och visst; hon får larmet att tjuta. Vakten visiterar henne, inga fel funna, och efter en förträfflig kommentar av mig (din diet innehåller för mycket järn) så går vi in i utrikeshallen för ett flyg till London. Flyget dit går utan problem, inget att nämna om det.
Väl i London är det ortodoxa judar överallt, nästan så man tror man hamnat i Jerusalem, hehe. Vi hoppar in i transferbussen och där, DÄR, sitter hon; min lady Chatterley. Vem det vart vet ingen, det enda jag vet är att hon för evigt kommer att vara lady Chatterley of Buckingshire Manor för mig, hehe. Hon vart även medlem i BA Executive Club; lät flott.
Vi går hursomhelst till UA-disken, visar pass, får nya boardingkort och går till shoppingområdet för att slå ihjäl lite tid. Finns en fin affär där vid namn "World of Whiskies" där med, hehe.
Sedan blir det av till gaten (G52) och kanske 10 minuter innan boarding ropas VÅRA namn upp i högtalarsystemet och vi får snällt gå och prata med dem i Customer Service. Där visar det sig att en förälder med barn sitter vid våra platser och tydligen behövde extra utrymme så vi blev flyttade till Economy Plus vilket innebär extra benutrymme, hehe. Bra deal enligt mig. Skriver detta just där nu och skönt att kunna sträcka på bena.
Medans vi väntar på att få flyga från Heathrow vart vi inte särskilt pigga och då jäklar led kvalitén på mina skämt, men så snäll som Helen är så skrattar hon iallafall ibland, hehe. Även åt dem om sågverket men det är väl internt.
Vi kommer till slut ombord och sedan dess har vi fikat, kollat film, lyssnat musik, ätit lunch, spelat kort, vart på toa och så vidare. Har dock inte tagit en snus än, får ta det efter att jag skrivit färdigt detta. Helen sitter och skriver samtidigt just nu med om ni nu undra.
Har vart smärre turbulens hittills under flygturen och bältesskylten tändes igen precis men inget man oroar sig över precis.
Har hunnit med att be tre gånger redan idag, haha. Räcker med en förstås men antar det är en "ovana" jag fått från min kära mor. "Man kan aldrig be för lite men inte heller för mycket", så skulle jag formulera det hela. Ber för både mig och Helen och det vet hon nog. Sedan om hon uppskattar det vet jag ej, hehe, men det är tanken som räknas. Ber för att resan och dagen ska gå bra och utan missöden.
Nä, nu ska vi inte prata tro, det kan man ta senare under resan. Kan dock passa på att berätta att det skulle vara roligt att besöka en kyrka där och vara där under gudstjänst men det blir nog att göra ensam isåfall, haha. Nåväl, nog om det.
Förresten så färdas vi i en Boeing 777 med säteskonfigurationen 2-5-2. Höjd över havet är ca. 11000 meter och farten är just nu 780 km/h. Snart flyger vi över det amerikanska kontinenten för första gången. Det blir Kanada och staden Goose Bay som blir första landmärket på denna märkliga men intressanta kontitent.
/HK
Kommentarer
Postat av: Kusin C
Väntar med spänning på nästa avsnitt och hoppas på att den kommer snabbt :)
Trackback